387 ord (words. No English version yet) 2017 12 20
Jag har funderat på att skapa en stiftelse för människors skapande … men, riskerna är stora att det blir förfelat.
Den kommer inte längre passa det samhälle, de omständigheter tecknandet försiggår under – omständigheter förändras.
Till exempel har vi idag ett hårdare krav på att inte fotografera modellen – det beror på den tekniska utvecklingen av mobiltelefoner och möjligheten att via nätet sprida och ladda upp bilder snabbt. Det går också att manipulera dem. Kameraförbudet hänger ihop med den politiskt korrekta synen på ”kroppen” och vikten av hur man presenterar sig för att placeras i en social rangordning eller gruppering. Att värna både tecknares och framförallt modellers integritet är därför viktigt.
Men förändras det så bör kanske policyn också förändras. Samtidigt behövs den för att vara tydlig för alla nya tecknare eller modeller – så de vet vad som gäller.
I vår grupp av tecknare, så är policyn alltid med i hela vårt förhållningssätt. Den fungerar som en slags enande idé om hur vi bör uppföra oss för att tecknare ska vilja komma och modellerna ska vilja stå. Att jag skrivit ner den betyder alltså inte att den är, så att säga, ”skriven i sten” (till skillnad från tio andra välkända lagar). Den är med i våra samtal och kan förändras vid behov, t.ex. att vi införde kameraförbud. Men skillnaden mellan det skrivna och ”det levda” dvs det pågående omskapandet kan öka då omständigheterna förändras, de tekniska möjligheterna blir annorlunda eller om vår syn på kroppen förändras, så kan policyn ändras.
Likadant är det med en stiftelses eller en förenings stadgar. Det är verkligen viktigt att regler och begränsningar inte dödar det man avser att värna om.
skepnader 
Comment/Kommentera