Spikar

1987 03

Jag letar efter orden – stammar
tittar disträ bor – stannar

Begrepp bär funktioner
Ord blir till stationer – SPIKAR – och jag talar igen.

Letar spikar
Att hänga min tankeväv på
medan trådarna ännu hänger lösa
fria från form
fria från struktur

Trådarna i tankeväven hänger lösa
fladdrar till ibland – i en bris
Pejlar
Väntar

Väntar på vinden som kommer djupt inifrån
Den vind vi alla är en del av

Vad är det du säger
Vad är det du gör
Det är vad du ger mig
– mina neuroner
sydda av impulser
av vad du säger, av vad du gör
av vad jag känner, av vad jag hör, av det därutanför

Plötsligt
Trådarna lyfter
Jag ser SPIKARNA
Allt är så klart – självklart

Väven buktar överväldigande i sin komplexitet
glittrar, klar och hel
fyller mig med sitt ljus

Vinden driver inåt
Kvar har jag mina SPIKAR

Annonser

En reaktion på ”Spikar

  1. Ping: När skapandet blir ett objekt! Att knyta ihop säcken! | skepnader

Comment/Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.