Mindfulness i svenska språket – Mindfulness in swedish language

896 ord (words. No english translation) 2016 12 05

Genom Tara Bennett-Golemans bok ” Känslans alkemi. Hur sinnet kan läka ditt hjärta”, blev jag introducerad i ”aktgivande”. Ett diciplinerat observerande av mina egna tankar och känslor. Samtidigt så hör jag ordet mindfulness användas omkring mig i alla möjliga sammanhang, från meditation och yoga till matlagning och ritböcker. Är det ”aktgivande” de talar om? Ägnar jag mig åt mindfulness? Har jag missförstått någonting?
På engelska heter T. Bennett-Golemans bok ”Emotional Alchemy. How the Mind can Heal the Heart”.
Idén att mindulness och meditation skulle handla om att sitta och ”inte tänka på något”, att göra sig tom i huvudet stämmer inte alls med aktgivandeövningarna. Det är alltså inte som Agnes Wold påstår (2016 01 24) under intervjun med Anna Hedenmo i svt:s programserie ”Min sanning”, att det bara är ”att sitta och tänka på ingenting.” Tvärtom, det handlar om att få syn på vad som pågår därinne. Jag drar fram A.Wold som exempel på hur utbredd uppfattningen är om att det bara är att sitta och tänka på ingenting eftersom hon är forskare och åtminstone i sitt arbete (hoppas jag)är noga med att ta reda på vad ord betyder och står för egentligen innan hon uttalar sig om det.
Så under många år har jag ägnat mig åt aktgivande och andra åt ”mindfulness” (vad nu än var och anser att mindfulness är är).

Men, jag tror ju egentligen att ordet ”aktgivande” är T. Bennett-Golemans översättares, svenska ord för ”mindfulness” och att skälet till att ordet mindfulness smugit sig in i svenska språket beror på ren lathet. För ska man översätta ordet ”mind” till svenska så kan det översättas med sinne, tanke, hänsyn eller hela fraser som ”har du något emot”, ”se upp för trappan”, ”vad tänker du på”, ”tänk inte på det” eller ”bry dig inte”, osv…
Det skulle låta väldigt underligt om alla de sammanhang som ”mind” används i på engelska skulle översättas med t.ex. bara det svenska ordet ”sinne” respektive ”tanke” eller ”tänkande” till exempel. Det skulle låta så här:
”Do you mind?” – Sinnar du? eller tänker du? ( istället för ”Har du något emot.”)
”Do not mind.” – Sinna inte eller Tänk inte? (”tänk inte på det” eller ”bry dig inte”.)
”Mind the steps” – Sinna trappan! eller Tänk på trappan! (istället för ”Se upp för trappan”.)
”What is on your mind?” – Vad har du i sinnet? (vad tänker du på?”)

Mind är både ett verb (to mind) och ett substantiv (a mind), det vill säga det är både något man kan göra och samtidigt ett ”något” som finns, som ett objekt. Det svenska ordet tro fungerar på samma sätt, det är både något vi gör (att tro) och samtidigt är det ”något” som finns, likt ett objekt (en tro).

Så när man ska översätta mindfulness behöver man tänka till på vad man egentligen menar och i svenskan går det kanske inte att använda samma ord rakt av i alla sammanhang vid översättningen. Jag är rätt så övertygad om att översättaren av T. Bennett-Golemans bok inte har kunnat gör det. Jag kunde nämligen inte göra det när jag skulle översätta >> Frances Carters beskrivningar av olika meditationsövningar. Då blev det väldigt uppenbart.

Ordet får också betydelse av sammanhanget det ingår i. För någon fullt engelskspråkig som växt upp med språket och dess kultur, så står betydelsen bakom ordet och hur det hänger ihop med andra betydelser klart. De olika orden används i olika sammanhang och på olika sätt. T.ex. som i exemplet med ”What is on your mind?” – ”Vad har du i sinnet?” eller ”Vad tänker du på?”. Det är en liten skillnad i betydelse mellan att ”ha något i sinnet” eller ”att tänka på något”.
När man tar ett ord från ett annat språk och bara lyfter in det i vårt svenska sammanhang – då försvinner de betydelserna. Ordet blir mer luddigt och oklart i vad det syftar på – då de omkringliggande orden i ursprungsspåket som är med och ger det dess betydelse försvinner .

För att bibehålla precisionen som finns i betydelsen bakom ordet och hur det används är det bättre, tycker jag, att försöka göra en översättning med svenska ord.

När Frances Carter, taoistisk allmänläkare sedan kom på besök, så var hon klar över att det finns mycket missuppfattningar runt vad mindfulness egentligen är, så jag tillsammans med några vänner fick lite undervisning.
Det är absolut inte fråga om att ”vara tom i huvudet”, eller släppa tankarna. Uppmärksamheten på de egna tankarna, utan fördömande är nyckeln. En av övningarna är att bryta sitt vanetänkande. Tankar som av vana och automatik (inlärd) brukar följa efter varandra.
När man märker att en tanke kommer, och att nästa gärna vill följa på den, så bryter man tankekedjan genom att uppmärksamma den. För att få ett tänkande som är mer obundet av oreflekterat vanetänkande.

Jag frågade henne om ordet ”watchfulness” kunde användas för att beskriva det man gör under övningarna? ”Ja, det är det”. (Jag glömde säga att det svenska ”aktgivande” är lite ”skarpare” i betydelsen ”uppmärksamt” än ordet ”watchfulness”.)

Men, det Frances lärde ut skiljer sig lite från det jag kunnat läsa mig till av T. Bennett-Golemans bok. (Eller så hann Frances C. längre med oss.)
T. Bennett-Goleman menar att det svåra är att släppa tankarna fria för att samtidigt hålla dem under en icke fördömande uppsikt. De övningar jag läste om handlade inte i första steget om att bryta tankekedjorna utan om att lägga märke till dem och bli medveten om dem.

Annonser

Comment/Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s