Kronologi -tänkare och lite andra hållpunkter i tiden

3 312 ord(words) under redigering (still editing …) 2016 /11/03, 18 2017 /01 /12,19,20, 29 , 30, /02/ 03 / 03 /20
f.Kr. (BCE) e.Kr (CE)
(Jag vill behålla referensen till Jesu födelse för att visa skälet till vår tideräkning. Att kalla det för något annat tycker jag är att ”mörka” historien.)

Sokrates (470 -399 f. Kr)

Platon (427 -347 f. Kr)

Aristoteles (384-322 f. Kr)

Kallad ”filosofen” av Thomas af Aquino i hans texter. (källref: J.L.Ramiréz (1935 -) en muntlig uppgift, ”Summa theologiae” av Thomas af Aquino, U. Haglund ”Från grekisk till islamisk filosofi” (2008) D-uppsats.

  • Hittade nog hans samlade verk ”Corpus aristotelicum” på wikisource  (en.wikisource.org/wiki/The_Works_of_Aristotle) Tänk på att texten gått genom många händer och huvuden, genom översättningar och handkopieringar och att en del av texterna kan vara skrivna av andra författare eller vara förfalskningar. Logiken är man dock säker på att vara Aristoteles verk. Från den sidan finns länkar i kolumnen ”Vol.” som leder till andra sidor från vilken det går att ladda ner texten i olika format, t.ex. som pdf fil.
  • länk till amerikanska katolska universitetets översättningsguide för ”Corpus Aristotelicum”

Alexander den store (född 356-323 f. Kr)

Ptolemaios I Soter (ca. 367 f.Kr– 283-2 f.Kr )

Theophrastos från Eresos på Lesbos ( ca 371 – ca 287 e.Kr)

Aristoteles, elev, medarbetare och medlem i Aristoteles Peripatetiska akademi Lykeion utanför Athen. Theophrastos efterträdde Aristoteles som föreståndare för skolan. Aristoteles och Theophrastos bibliotek ärvdes av Neleus. (Flera källor: …
Theophrastos dör innan Philadelphus II tillträder 282 f.Kr.(Källa Dieter Kessler, Politisk historia under ptolemeerna och det romerska principatet i Egypten, ur samlingsverket: Egypten faraonernas värld.Könemans förlag 1998)

Demetrius från Phalerum (350 – 280 f.Kr.)

Fragment 58A: “This Ptolemy Philadelphus brought together from all over the world every book, so to speak, through the exertions of Demetrius of Phalerum, third lawgiver of the Athenians, a man of great importance amongst the Greeks. Included were also the writings of the Hebrews, as mentioned above.(1) Thus he established the library in Alexandria in the 132rd Olympiad,(2) but while it was being stocked he
died.(3) There were, according to some, 100,000 books.”

(1) Part of this paragraph on Ptolemy II Philadelphus is quoted in Fragment 64.
(2) I.e., 252/1-249/8. According to Eusebius, Ecclesiastical History 5.8.11 (citing Irenaeus, Against Heresies 3.21.2; cp. 61.3-4), it was founded by Ptolemy I Soter.
(3) In 246.

Fragment 58B: Joannes Tzetzes, Introduction to Greek Comedy, Proem II (Willem John Wolff Koster & Douwe Holwerda (eds.), Scholia in Aristophanem, Groningen: J. B. Wolters, Amsterdam: Swets & Zeitlinger, 1960-1964, XIa II, 1.1A.32.2-11)

“For the said king Ptolemy, (1) a truly most philosophic and divine spirit, was a confirmed lover of everything beautiful to sight and in deed and in word. Thus he collected through the services of Demetrius of Phalerum and other elderly men the books from all over the world in Alexandria, defraying expenses out of the royal funds, and deposited them in two libraries. Of these two the one outside numbered 42,800 books, the one inside the royal palace(2) 400,000 books of a composite nature and 90,000 books of a simple
and non-composite nature… (3)”

(1)I.e., Ptolemy II Philadelphus, mentioned by Tzetzes in the preceding sentence.
(2) The one outside was the Serapeum, the one inside the Museum.
(3) Tzetzes adds that these figures were computed later on by Callimachus in his pinakes

Citat från R.Corrazons uppsats ”the Redisovery of corpus-aristotelicum” som i sin tur hämtat det från: William W. Fortenbaugh, Eckart Schütrumpf (eds.), Demetrius of Phalerum. Text, Translation and Discussion, New Brunswick: Transaction Publishers 2000, p. 111.

Ariston från Keos (320 – ? f.Kr)

R. Corazzon skriver i sin text ”The Rediscovery of the Corpus Aristotelicum” s.4, att P.Moraux argumenterar för att den lista som återfinns bevarad hos, citat min översättning:

”… Diogenes Laertius (V, 22-27)  är en kopia över de arbeten som finns tillgängliga i peripatetikernas bibliotek under Ariston från Keos tid (tvåhundratalet f.Kr.) en lärd som, Moraux menar, var ansvarig för att upprätta lisan som en del i hans biografi om Aristoteles. (23) Och att även om Diogenes Laertius katalog, är full av Aristoteles dialoger och retoriska verk och saknar arbeten om naturvetenskap, så inkluderar den ett stort antal av avhandlingarna som var avsedda för hans närmaste och mest insatta elever..(24)”

”… Diogenes Laertius (V, 22-27) is a copy of the works available in the library of the Peripatos during the time of Ariston of Keos, the second-century B.C. scholar who, Moraux argues, was responsible for drawing up the list as part of his biography of Aristotle.(23) And Diogenes Laertius’ catalogue, though full of Aristotle’s dialogues and rhetorical works and deficient in the works on natural science, does include a large nu

Ptolemaios II Philadelphos (309-246 f.Kr)

Regerar mellan (282-246 f.Kr.) Brjar regera 27 år gammal och fortsätter till sin död 61 år gammal.

Neleus från Skepsis () Troja

Neleus var son till den av de elever till Aristoteles och Theophrastos som fick ärva deras (peripatetikernas) bibliotek. Hans arvtagare förvarade böckerna i en källare och huruvida hela eller delar av biblioteket kom tillbaka till Athen eller till Alexandrias bibliotek är oklart. R. Blum resonerar runt det, Pfeiffer och även vår svenska Mikael Hörnqvist. Böckerna beskrivs i gängse litteratur som ”återupptäckta” under samma århundrade (mitten av sista århundradet f.Kr.) som Andronikos från Rhodos redigerar och ger ut dem i den form och ordning som dagens ”Corpus Aristotelicum” med stor sannolikhet baserar sig på.
(Behöver kolla med källor ordentligt – så ev. läsare får ha det i beaktande.) Han finns omnämnd i texter av Strabo, Diogenes och Plutarkos.

Mouseions bibliotek i Alexandria ca 290 f.Kr – ca

Källa: Nationalencyklopedin http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/mouseion
(hämtad 2017-01-19)
Mouseion [musɛiʹɔn] (grekiska, egentligen ’helgedom åt muserna’), vetenskaplig institution i antikens Alexandria, grundad av Ptolemaios I Soter ca 290 f.Kr. Anläggningen låg i den del av Alexandria som kallades Brucheion och inne på palatsområdet.
Ref:
P.M. Fraser, Ptolemaic Alexandria 1–3 ( 1972);
R. Pfeiffer, History of Classical Scholarship ( 1968).

Källa: Följande citat om bibliotekets bibliotekarier är hämtat från nätplatsen. http://www2.idehist.uu.se/distans/ilmh/Ren/bib04.htm författare Mikael Hörnqvist, Nya media – från papyrus till cyberspace, Bibliotek och kloster, nätsida 4 Alexandrias bibliotek. 2017 01 11

Den förste bibliotekarien var Zenodotos (234 f Kr). Denne efterträddes i tur och ordning av matematikern och astronomen Eratosthenes (234-195 f Kr), litteraturkritikern och grammatikern Aristofanes från Bysans (195-181 f Kr) samt dennes elev, Aristarchos från Samotrake (181-171 f Kr). En annan betydande gestalt som var knuten till biblioteket var poeten Callimachos från Cyrene (c. 250 f. Kr). Denne utmärkte sig framför allt som katalogisator … ha katalogiserat … samt upprättat en ämnesbaserad systematisk katalog (pinakes) omfattade 120,000 papyrusrullar. Callimachos författarbiografi, som idag gått förlorad, fortsatte under bysantinsk tid att tjäna som det främsta översiktsverket över den grekiska litteraturen.

Kallimachos från Kyrene (ca. 305–240 f.Kr)

Kallimachos kallas av R. Blum för den förste bibliotekarien på grund av sitt arbete med att katalogisera biblioteket i Alexandria (i anslutning till Mouseion), inte bara det, R.Blum ser det inte som omöjligt att han var chefsbibliotekarie, vilket han grundar på det omdöme och de kvalifikationer som krävs för att göra arbetet som ”grammarian”. Det är alltså Ptolemaios II som ger Kallimachos i uppdrag att göra en förteckning över de grekiska författarnas verk  (bibliografi) i biblioteket och i samband med det arbetet upptecknas också deras levnadsbanor (biografier). Eftersom många av författarna har samma namn, gjordes noggranna efterforskningar över deras liv för att kunna bestämma vilka verk som hörde till de olika författarna. Dessutom är det inte alla texter som katalogiseras utan ett urval görs och jag tror att R. Blum menar att det är i det sammanhanget Kallimachos kvalificerar sig som ”grammarian” i egenskap av att vara en god poet .

Av andra historiker tillskrivs istället rollen som den förste bibliotekarien, Zenodotos (c.234). Men att det är poeten Kallimachos som tillskrivs upprättandet av den lista (pinax, pinakes) som görs runt 260 f.Kr, över författare och deras skrivna material som fanns i Alexandrias bibliotek verkar historiker vara eniga om. Uppdraget ges av Ptolemaios II Philadelphus, som var en stor boksamlare. Tack vare Kallimachos arkivarbete kan vi idag veta en del om vilka texter Alexandrias bibliotek innehöll runt 260 f.Kr..
Han var medlem i den vid det alexandrinska biblioteket, Akademin ”Museion” (konst och vetenskap) grundad av Ptolemaios I (Alexander den stores efterträdare i Egypten).(Källor: Rudolf Blum ”Kallimachos” i översätttning av Hans H. Wellisch och Mikael Hörnqvists onlinematerial till distanskursen ”Från papyrus till cyberspace”.)

En onlineguide till utvalda vedertagna/pålitliga? källor om Kallimachos finns i
Callimachus of Cyrene: Oxford Bibliographies Online Research Guide” utgiven av Oxford University Press
Oxford University Press, USA, 1 maj 2010 – 22 sidor.
På Oxford university Press nätplats:
Callimachus of Cyrene av 
Dee L. Clayman
LAST MODIFIED: 28 APRIL 2016
DOI: 10.1093/OBO/9780195389661-0009

Hermippos från Smyrna (slutet av 200-talet f.Kr.)

Källa: R. Blum Kallimachos i översättning av H.H. Wellisch
Kallas ibland Kallimacheanen, Kallimachos underställde och lärjunge vid Museion och biblioteket i Alexandria. Suetonius refererar till honom och St Jerome använder Suetonius text som principiell modell och refererar också till Hermippos från Smyrna i sitt verk ”De viris illustribus”.

Hesychius* källa

Densamma som Vita Menagiana, en lista över Aristoteles verk. Allmänna uppfattningen är att den går tillbaka på en källa knuten till Alexandrias bibliotek.

Polybios (200 -118 f.Kr)

Ref. till Aristoteles verk

Dionysius Thrax 170-90 f.Kr

En ”grammarian” under hellenistisk tid, elev till Aristarchus of Samothrace.

Apellicon från Teos (-ca 84 f.Kr.)

Rik boksamlande grek (hellen) som blev medborgare i Athen. Apellicon köpte in Neleus från Skepsis i Trojas arvtagares böcker (Aristoteles och Theophrastos bibliotek) till sitt bibliotek vilket beslagtogs, liksom alla andra privata bibliotek. Efter hans död sändes böckerna till Rom efter Sullas invasion och erövring ( ca 86 f.Kr.).

hämtad 2017 02 16 källa: https://global.britannica.com/biography/Apellicon-of-Teos

ref…. menar prof Moustafa El-Abbadi.. är en namnvariant på Apellicon.

Sulla (139-78 f.Kr)

I samband med Sullas seger mot mithrakierna beslagtas de privata biblioteken vilket inkluderar Apellicons samling vilken inkluderar åtminstone delar av ”peripatetikernas” skrifter, ARistoteles skrifter. De flyttas till Rom 84* eller 86**.

  • 84 f.kr dör Apellicon
    ** 86 erövrar Sulla Athen

Posidonios (135-51 f.Kr.)*källa

Posidonios har hgöst troligt tagit del av Aristoteles ”om meteorologi” innan den ”återupptäckt” som Andronikos från Rhodos utgåva oftast förknippas med.
Fragment finns från Posedonios text ”Om meteorologi”.

I I.P. Leyras artikel om Corpus Aristotelicum  ”Rhodostradition”, så visar hon genom den troliga tidpunkt hangenomfört den resa där han samlar information om de olika naturfenomen han beskriver och resonerar runt i det textfragment som finns bevarat. Tiden är uppskattad till före återupptäckten av Aristoteles skrifter.
Länk till hennes artikel: http://journals.cambridge.org/abstract_S0009838813000207
Hur artikeln ska citeras: Irene Pajón Leyra (2013). THE ARISTOTELIAN CORPUS AND THE RHODIAN
TRADITION: NEW LIGHT FROM POSIDONIUS ON THE TRANSMISSION OF
ARISTOTLE’S WORKS. The Classical Quarterly, 63, pp 723-733
doi:10.1017/S0009838813000207

Cicero (106 – 43 f.Kr.)

REfererar till Aristoteles verk

Tyrranion från Amisos (sista århundradet f.Kr)

The Elder (early 1st cent. bc). Theophrastus, son of Epicratides, of Amisus (where his teacher nicknamed him Tyrannio), afterwards a pupil of Dionysius (15) Thrax, was brought by L. Licinius … ref: http://www.oxfordreference.com/view/10.1093/oi/authority.20110803110431569

Andronikos från Rhodos (sista århundradet f.Kr)

Källa: NE 2016 12 08
Föreståndare för Aristoteles akademi Lykeum någon gång under århundradet f.Kr. och utgav då Aristoteles skrifter i den form de är kända idag ”Corpus Aristotelcum”.

Ptolemaios (Ptolemy) el-Gharib  (eller al-Garīb?)* källa

Moraux, Ingemar Düring

Följande utdrag från wikipedia 2017 02 03: https://en.wikipedia.org/wiki/Ptolemy-el-Garib, min översättning:
”Ptolemaios-el-Garib (arabiska och mer korrekt är al-gharīb, ”Främlingen Ptolemaios”, menat att förstå dom ”den okände Ptolemaios” var en hellenistisk ”pinacographer” [vet jag inte vad det betyder, medskribent av pinakes, kanske?], förmodligen av den peripatetiska skolan, som skrev ”Aristoteles liv”, värd att uppmärksammas på grund dess katalog över Aristoteles verk. Den här verket överlever i ett arabiskt manuskript i Istanbul. (1)”

Ptolemy-el-Garib (Arabic, more correctly al-gharīb, ”Ptolemy the foreigner,” explained as meaning ”Ptolemy the unknown”) was a Hellenistic pinacographer, probably of the Peripatetic school, who wrote a Life of Aristotle notable for its catalog of Aristotle’s works. This work survives in an Arabic manuscript in Istanbul.[1]

  1. Gottschalk 1990 reported that an edition was in preparation by Marian Plezia and Józef Bielawski. Plezia died in 1996, Bielawski in 1997. A transcription of the Ms. Ayasofia 4833 fol. 10b-11a, 14b-18a (with the Catalogue of Aristotle’s works) is now available in: Christel Hein, Definition und Einteilung der Philosophie. Von der spätantiken Einleitungsliteratur zur arabischen Enzyklopädie, New York: Peter Lang, 1985, pp. 415-439).

Läs om vidare hänvisningar och källreferenser på wikipedia

Anton-Hermann Chroust sammanfattar källäget angående Aristoteles och hans verk (som det ser ut 1964!) i sin ”A Brief Account of the Traditional Vitae Aristotelis” från nätplatsen persee.fr: Revue des Études Grecques Année 1964 Volume 77 Numéro 364 pp. 50-69

Raul Corrasons nätplats om Aristoteles och Ptolemaios-al-Garīb:

Strabo (63 f.Kr. – 24 e.Kr)

Plutarko (45 -120 e.Kr)

”Suetonius”,
Gaius Suetonius Tranquillus (69-122 e. Kr.) eller (76-138 e. Kr)

Källa: ENCYCLOPÆDIA BRITANNICA, Källa: Nationalencyklopedin, Suetonius. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/suetonius (hämtad 2017-01-17)

 

Hermippos från Berytos (under 100-talet e.Kr.)

Elev till Philo från Byblos.

Aulus Gellius (130-170 e.Kr)

Rätt omfattande fragment som återger Andronikos från Rhodos introduktion till Aristoteles texter ”Corpus Aristotelicum”
Källa: Från R. Corrazons  pdf ”The rediscovery of corpus aristotelicum” och vidare hänvisningar inne texten till R.C. anteckningar om ”T 76 f. [Aulus Gellius Noct. att. XX 5]

Diogenes Laertios (180 -240 e.Kr) * källa

Skapar en viktig textkälla genom sin bok om kända filosofers liv och tankar, De viris illustribus. Hans ordnande av Aristoteles verk följer troligen till stor del Kallimachos lista, eller någon kopia av Kallimachos lista. (R. Blum, 2011) lista över Arist verk I.P.Leyra the arist.. ref. går tillbaka på Düring

Ammonios Sakkas (cirka 175 – cirka 242 e.Kr.)

Ammonios Sakkas var filosof i Alexandria och var Plotinos lärare. Skrev inget själv utan höll sig till att tala och diskutera. Hans romerska knådning av  Platons filosofi kallas idag för  ”mellanplatonismen”.

Plotinos (204 -270 e.Kr)

Plotinos är nyplatonismens främste företrädare, inte heller han skrev något själv utan det är hans elev Porfyrios som sett till att Plotinos tankar kommit på pränt i 54 texter.

Porfyrios (234 -305 e.Kr)

Porfyrio är elev till Plotinos och förutom att han skrev ner sin lärares tankar och ideer så tolkade han även Aristoteles texter och skrev en inledning till Aristoteles ”Organon” som under lång tid antogs vara ett verk av Aristoteles själv. Isagoge, som inledningen heter användes på det grundläggande artes-fakultetet vid de europeiska universitetsutbildningarna in på 1400-talet. Utbildningarna vars godkännande fordrade Påvebeslut, var vid mitten av 1400-talet rätt standardiserade vid de europeiska universiteten. Källor: E. och M. Rönne, artikel ”Medeltidens universitet i Uppsala” i ERGO 2000-3, U. Haglund ”Från grekisk till islamisk filosofi” (2008) D-uppsats och D. McCulloch ”A History of Christianity” (2009).

Kejsar Konstantin (f.ca 272- d.337 e. Kr)

St Jerome,  Eusebius Hieronymous Sophronius (331, 342? eller 347? – 420 e. Kr.)

Källa: Catholic online,
Skriver också en ”De Viris Illustribus” (sc. ecclesiasticis) med Suetonius som förebild.

Augustinus från Hippo (354 -430)

Bede (672-735)

Northumbrian munk, born in Northumbria in the late 7th century, and at the age of 7 entered the monastery of Wearmouth and Jarrow near Newcastle, where he spent all of his adult life.
“Bede’s Ecclesiastical History of the English People was created in 731. It tells the story of the conversion of the English people to Christianity.
It is the chief source of information about English history from the arrival of St Augustine in Kent in 597 until 731. But the book begins much earlier, with Julius Caesar’s invasion in 55 BCE. It draws upon several other sources, each of which Bede acknowledges in footnotes.
Bede (c.672-735) was In the Middle Ages he was famous for the works he wrote on the interpretation of scripture, on the natural world and on how to calculate the date of Easter…”
Historia ecclesiastica gentis Anglorum (Ecclesiastical History of the English People)
Created: 9th century, Held by: British Library, Usage terms: Public Domain
Shelfmark: Cotton MS Tiberius C II
– See more at: https://www.bl.uk/collection-items/bedes-ecclesiastical-history#sthash.D9WpbW77.dpuf”
Källa: British library https://www.bl.uk/collection-items/bedes-ecclesiastical-history 2017 01 24

Den byzantinska encyklopedin kallad ”Suda”

Skrivs? eller refereras till? under 900-1000-talet någon gång. Den finns i alla fall då och Kallimachos lista ”Pinakes” från 260 f.Kr. används som referens.
Min källa: R. Blum ”Kallimachos” översatt av Hans H. Wellisch (2011)

Callimachos författarbiografi, som idag gått förlorad, fortsatte under bysantinsk tid att tjäna som det främsta översiktsverket över den grekiska litteraturen.

Källa nätplatsen: http://www2.idehist.uu.se/distans/ilmh/Ren/bib04.htm författare Mikael Hörnqvist, Nya media – från papyrus till cyberspace, Bibliotek och kloster, nätsida 4 Alexandrias bibliotek.
För distanselever hämtad 2017 01 11

Ibn-Sina (Avicenna 980-1037)

John Tzetze (1110-1180 f.Kr)

Byzantinsk ”grammar”. Konstantinopel

Ibn-Rushd (Averroës 1126-1198)

Kallad ”kommentatorn” av Thomas af Aquino i hans texter. (källref: J.L.Ramiréz (1935 -) En muntlig uppgift. Se även i >> ”SummaTheologiae”.

Magnus Albert (1193-1280)

Tomas af AquinoThomas af Aquino (1225-1274)

Italiensk dominikanermunk från adlig familj.

Teologiska rummet

> Thomas av Aquinos liv, teologi och filosofi (http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/276578?programid=3109)
Anders Piltz, präst i Dominikanorden, Jasmina Nedevska, doktorand i statskunskap och Ulf Jonson, jesuitpater och religionsfilosof diskuterar kring teologen och filosofen Thomas av Aquinos.

William Ockham (1285-1347)

Ockhams rakkniv. W. Ockham, franciskandermunk, fick en Påve att avgå pga sina skarpa argumentering (påbjuden av Påven själv), tvingades pga det i landsflykt.

Martin Luther (1483 -1546)

Nätplats om Luthers liv och skrifter av Göran Agrell och Peter Strömmer. Påverkar maktförhållande mellan stat och kyrka. Huvudman för utbildning har innan Luther i det västromerska riket varit Kyrkan.

Johannes Trithemius (slutet 1400-talet)

Källa: R. Blum Kallimachos i översättning av H.H. Wellisch därefter min översättning till svenska.

”Den första bibliografin, eller mer exakt, den första biobibliografin som uppenbarar sig i tryck var en tysk prelats verk, ”Liber de scriptoribus ecclesiasticis” av Johannes Trithemius, publicerat i Basel 1494. (Fotnot 2) Den var en fortsättning på den långa linje biobibliografier över kyrkans författare som startat under den senare delen av 300-talet med St. Jerome´s ”Liber de viris illustribus”, men den hade ett korrektare namn. Efterträdarna till KyrkoFadern hade givit sina egna liknande verk [biobibliografier] [samma titel] ”de viris illustribus”. Jerome själv medgav att det hade varit bättre att ge sitt verk titeln ”de scriptorus ecclesiasticis”, eftersom den listade enbart och inga andra än kyrkliga författare. (Fotnot 3) Kyrkofadern var inte den första att använda termen ”viris illustres” enbart för författare; det bruket gick tillbaka, till exempel, till Suetonius som han nämnde vara en av hans modeller. Begränsningen till kyrkliga författare var i vilket fall en fråga i kontroversen mellan kristendom och hedendom.”

Källa: googlebooks hämtat 2017 01 19
Johannes Thritemius är en i länken av referenter tillbaka till Kallimachos lista ”Pinakes”.
Ref till Thritemius … 1494 … i Alberti Fabricii ”… Bibliotheca latina mediæ et infimæ ætatis ..”
viduæ Felgineriæ, ex officina Piscatoria, 1735
(Jag är inte färdig med uppkollandet!)

August Immanuel Bekker (1785-1871)

Var en tysk filolog och professor, vars tolkning av ”Corpus Aristotelicum” ligger till grund för översättningen till engelska som W.D. Ross är redaktör för och som numera finns tillgänglig på nätet.

Rudolf Pfeiffer (1889-1979)

Tysk klassisk filolog som skrivit ett verk i två volymer om Kallimachos lista i vilket han även infogat bilder på fragment från den (listan ”Pinakes”). Både Rudolf Blum och Mikael Hörnqvist refererar till Pfeiffer.
Källa: google bookshttps://books.google.se/books/about/Callimachus_Fragmenta.html?id=QCIMAQAAIAAJ&redir_esc=yhämtat 2017 01 19
”Callimachus: Fragmenta”, E Typographeo Clarendoniano, 1949.

Förutom flera artiklar har han skrivit verket” History of Classical Scholarship” som ocks¨å omfattar två volymer.

Källa: Wikipedia, https://en.wikipedia.org/wiki/Rudolf_Pfeiffer#Callimachus 2017 01 19:
Callimachus, vol. i: Fragmenta (Oxford: Clarendon Press, 1949) ISBN 978-0-19-814115-0.
Callimachus, vol. ii: Hymni et epigrammata (Oxford: Clarendon Press, 1953) ISBN 978-0-19-814116-7
History of Classical Scholarship: From the Beginnings to the End of the Hellenistic Age (Oxford: Clarendon Press, 1968) ISBN 978-0-19-814342-0.
History of Classical Scholarship: 1300-1850 (Oxford: Clarendon Press, 1976) ISBN 978-0-19-814364-2

Ingemar Düring (1903-1984)

Skriver om latinsk (500-1500) (medeltida) litteratur

Lancelot Patrick Wilkinson, Richard H.A. Jenkyns, Frederic James Edward Raby, Peter Godman

Källa: https://global.britannica.com/art/Latin-literature/Medieval-Latin-literature#toc12743

Professor Moustafa El Abbadi (1928)

Hämtad 2017 02 06, http://www.greece.org/alexandria/library/index.htm
The Library of Alexandria — Ancient and Modern
Copyright © Hellenic Electronic Center and Professor Moustafa El Abbadi (author) 1998. All rights reserved.
http://www.greece.org/alexandria/library/library1.htm
Bland annat om Kallimachos ”Pinakes”.
och om Aristoteles skrifter

Anton-Hermann Chroust

”A Brief Account of the Traditional Vitae Aristotelis”, [article], sem-linkAnton-Hermann Chroust

Revue des Études Grecques Année 1964 Volume 77 Numéro 364 pp. 50-69

Martin Goodman(1953-)

Historiker, ”Professor of Jewish Studies, Faculty of Oriental Studies; Fellow of Wolfson College. Källa: Oxfords universitet, http://www.ox.ac.uk/news-and-events/find-an-expert/professor-martin-goodman.
Diarmaid MacCulloch refererar bland många andra till hans texter.

Rudolf Blum

Skriver om Kallimacheos och tillkomsten av hans lista över författarna och deras verk i Mouseions bibliotek (författares biografier och bibliografier). Refererar bland annat till Pfeiffer.
Hans verk, används. Dock, det finns kritik, här är länkar till två recensioner:

Den ”välkända” kritiken av R. Blums ”Kallimachos”vet jag inte vad den består av. R.Hunter kritiserar den förutom för det välkända, först för att visa alltför stor tilltro till källornas säkerhet och de slutsatser som kan dras. Därefter den otympliga och ibland missledande översättningen till engelska av H.H. Wellisch. (Där måste jag hålla med efter att ha översatt några sidor själv.)
Den andra kritiken gäller en begreppsundersökning av ordet bibliografi (1969) och F.J. Witty uppskattar noggrannheten och omfattningen av R.Blums undersökning men lyfter fram att ordet bibliografis betydelse och när ordet och dess betydelse (-r?) så att säga myntades – de är inte överens om att det kan stå för att lista böcker. Han har läst boken på originalspråket (tyska) och väntar på att den amerikanska översättningen gjord av M.M. Verner ska ges ut med ett index.

Annonser

Comment/Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s