Mall Stålhammar

”Metaforernas mönster i fackspråk och allmänspråk”

Mall Stålhammar, ©1997 Mall Stålhammar och Carlsson Bokförlag, Stockholm 1997, ISBN 91 7203 220 0

1285 ord (words. No english version) 2016 08 31

Mall Stålhammars bok om ”Metaforernas mönster i fackspråk och allmänspråk” är ett tips jag fick från J. L. Ramírez. Den visar i hög grad hur tänkandet hela tiden gör liknelser mellan det redan kända och det okända eller osynliga, för att förstå det okända eller osynliga. När det gäller ”konst” används metaforerna för att berätta om vad det är som händer inne i våra huvuden, det som inte går att visa på genom att peka.

När jag talar t.ex. om ett träd kan jag ju peka på det och säga att det är det där, jag menar med träd. Men när jag ska tala om det jag tänker på när jag ser en bild, (t.ex. ett minne från Frankrike, en bro, fält av lavendel) så blir det knappast begripligt för den jag talar med genom att peka på mitt huvud och säga, att det är det där jag menar. Istället använder jag språket för att förklara, och kan säga att den där stora fläcken med den där färgen omgiven av fläckar av exakt de färgerna, får mig att tänka på lavendelfält, så intensivt och direkt att jag nästan kan känna doften av dem.
Kapitlet ”Känsla och känsel”i hennes underbara lilla bok på sid 163 inleds med:

”En av metaforens vanligaste uppgifter är att uttrycka det abstrakta, nya, svårfattliga genom att referera till något mer konkret, välkänt och begripligt. Detta gäller inte bara nya kunskaper, tekniker och synsätt, utan även det som ligger närmast individen: känslor och upplevelser. …”

Samma grundläggande sätt att tänka och uttrycka sig återfinns även finns inom vetenskapen. Från sidorna 55 och 56:

”… här diskuteras vissa grundläggande principer hos vetenskapliga metaforer, hur nytt vetande skildras med gamla ord.
Utgångspunkten för den vetenskapliga metaforen är att något hittills okänt ska förmedlas på ett förklarande och övertygande sätt. Forskaren blir då något av en Lévi-Strauss’ bricoleur (i den svenska övers, ”tusenkonstnär”), som använder sig av befintlig kunskap för att skapa ny förståelse. En lyckad vetenskaplig metafor är heuristisk, problemlösande: den ska kunna ge upphov till, kanske springa ur, den sorts aha-upplevelse som fick Arkimedesatt ropa heureka, ”jag har funnit det”, när han vid nedsänkandet av sin egen kropp i badet fann principen för beräkningen av kroppars volym – ett gott exempel på heuristisk metod. Den vetenskapliga metaforen blir en öppning via det kända till det okända….”

När jag läste Mall Stålhammars text så insåg jag att det finns en sak till som gör det så svårt att tala om konst! ( Det är vad texten ”Högljudd bildkonst” som jag håller på med just nu handlar om.)
Det är att seendet, blicken och ögat ofta används i betydelsen ”att förstå”. Den blir en metafor för förståndet, bland annat! Så när jag talar om vad jag ser, kan det förväxlas med vad jag förstår.
I kapitlet om ”Känslor och känsel” på sidorna 163 -168 så sätter hon fingret på det och inleder med att skriva att även själva ordet ”metafor” brukar förklaras som en ”bild”:

”Användandet av de fem sinnena varierar mycket: synen är överlägset vanligast i metaforiska uttryck, så vanlig, att metaforer ibland kallas ”bildspråk”, ”bilder”, ”bildligt” uttryck, – ett tyvärr vilseledande uttryckssätt, eftersom de flesta starka metaforer innefattar långt mer än synintryck: vilken är den synliga bilden av folkhemmet? …
… Kanske visas synens dominerande betydelse tydligast genom förekomsten av synmetaforer i alla indoeuropeiska, och även andra språk som beteckning för förståelse.
Seendet som beteckning för förståelse är i sin tur relaterat till ljusets betydelse, ljuset som möjliggör seendet.
Redan Platons skuggor i grottan illustrerade vår ofullständiga förståelse, vår brist på insikt, och i hans liknelse om solen jämställdes seendet med tänkandet.
Rader av visioner och visionärer har följt genom historien, liksom de ständigt ökande variationerna på temat  ”att se är att vinna ökad kunskap och förståelse”: man gör iakttagelser, observationer, betraktelser, överblickar, man ger eller får belysande förklaringar, upplysningar, man har olika synsätt, synpunkter, perspektiv – med eller utan distans.

Stålhammars uppräkning fortsätter med ord som: granska, fokusera, sätta strålkastarljus, skygglappar, uppenbarligen, tydligen, synas vara, eller ge sken av, skenbarligen och synbarligen, etc..
Även själva ögat förekommer i många metaforer: att få upp ögonen för något, haft för ögonen, skarpsynt, ha ögonen på något, ha säker blick för något, genomskåda oklarheter, osv.

Stålhammar räknar upp en rad områden inom vilken synmetaforen används.
– abstrakta, intellektuella begrepp, som idéer, tankar, uppfattningar
– för de mera påtagliga fatta och begripa, som i latinets comprehendo/comprendo. Men för att visa på en djupare förståelse används istället synmetaforen ”insikt” som kan ha övertoner av intuition.
– vetandet vilket avspeglas i föreställningen om Gud som ”allseende” och omskrivs som ”försynen”.
– Ljuset som förutsättning för insikt.
– Mörkret är inte bara det ondas symbol, utan också okunskapens och vidskepelsens.
Stycket om synen som metafor avslutas med, det jag tagit fasta på under skrivandet av ”Högljudd bildkonst”. Sid 168:

”… Metaforiska uttryck för egentliga synförnimmelser är mindre vanliga: …”

Att seendet och synen är så utbrett använt och så väl inarbetat i språket och dess oliak omfattande betydelser och syftningar så självkara blir till ett hinder för att så att säga fatta vad ”seendet” är och kunna tala om själva seendet i sig. Samtidigt som det förstås också visar på det rådande sättet att se ”på seendet”.

Det kan vara svårt att skilja ut den rådande tankemodellen från ”seendet” eller tvärtom: det kan vara svårt att skilja ut ”seendet” från den rådande tankemodellen eftersom språket jag använder som verktyg för att både förstå och beskriva är så fullt av associationer och konnotationer (bibetydelser) att det förleder tänkandet.

Vidgande vetande, metaforer i fackspråk

I det här kapitlet visas hur metaforerna är uttryck för underliggande ideer och förklaringar inom vetenskapernas områden. Här kan jag hitta mycket användbart för att visa på underliggande värderingar inom t.ex. medicin. Kapitlet inleds på sidan 55 med:

” I följande avdelning diskuteras fackspråksmetaforer inom några områden vars termer spritt sig till allmänspråket: vetenskap i vid mening; medicin och psykologi, politik, ekonomi, teknik, och utbildning. Som kapitlet om vetenskapens metaforer visar, kan fackspråksmetaforer ses som tankeverktyg, eller delar av underliggande modeller. De har oftast ett förklaringsvärde, och därigenom kan de också komma att påverka vidare kunskapsutveckling.
I motsats till allmänspråkets metaforer som skildras i nästa avdelning, ”Människan alltings mått”, är ämnesrelaterade metaforer medvetet valda, skapade och föreslagna: de kan härledas till en första introduktion i ett visst sammanhang, oftast i samband med något nytt synsätt eller någon ny teknik. Efter denna första användning kan de bilda utgångspunkt för liknande uttryck inom ämnet, men också ingå i allmänspråket – då kanske med prestige lånad från den ursprungliga fackspråkliga användningen.”

Jag måste säga att det finns så mycket att hämta i denna korta men innehållsrika bok!
För min egen del blir det även en hel del som berör det här med att designa och vikten av att teckna kroki och modell. Sidan 69:

” Kroppens betydelse för vårt tänkande avspeglas i språkets många, väl etablerade metaforer där någon kroppsdel ingår:

Människan alltings mått

I kapitlet ”Människans alltings mått” på sidan 143 kan man läsa som andra punkt i inledningen:

”… Därefter visas hur människan i allmänspråket uttrycker abstrakta tankar och känslor genom konkreta sinnesintryck, och hur sinnesintrycken i sin tur beskrivs genom analogier med andra sinnen i ett synestetiskt växelspel….”

Nu undrar jag om M.S egentligen menar:
(Alt.  1”Därefter visas hur människan i allmänspråket uttrycker formar abstrakta tankar och känslor genom konkreta sinnesintryck, och hur sinnesintrycken i sin tur beskrivs genom analogier med andra sinnen i ett synestetiskt växelspel….”
eller …
(Alt 2 ”Därefter visas hur människan i allmänspråket uttrycker abstrakta tankar och känslor genom konkreta uttryck att uppfattas av sinnet sinnesintryck, och hur sinnesintrycken i sin tur beskrivs genom analogier med andra sinnen i ett synestetiskt växelspel….”
?

Stycket fortsätter:

”… Människans tendens att tolka omvärlden utifrån sig själv uttrycks också genom förmänskligande metaforer, antropomorfismer, som förekommer inom alla områden. …”

Ja, jag ska fundera vidare!

Annonser

Comment/Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s