Aristoteles (384-322 f.Kr)

5 974 ord publ. 2016 03 28, tillägg 2017 01 30
uppdat. med tillägg och språklig redigering 2018 06 02

Innehållsförteckning (jag kommer att göra länkar senare)

  • Inledning
  • Publikationer och texter
  • Mina reflektioner över olika texter
  • Citat
  • Citat OM Aristoteles
  • Aristoteles skrifter och peripatetikernas bibliotek – SKA SKRIVAS OM OCH FAKTAKOLLAS
  • Aristoteles akademi återuppstår och läggs ner – SKA SKRIVAS
  • Källäget för Aristoteles liv och verk (biografi och bibliografi) – SKA SKRIVAS OM OCH FAKTAKOLLAS

Inledning

  1. Aristoteles (384-322 f.Kr.) har skrivit om retorik i texten ”Retoriken”  ca 350 f.Kr. Den finns nu översatt från grekiska till svenska av Johanna Akujärvi och är förlagd (2012). ISBN 978-91-975226-3-2
  2. Även den Nikomachiska etiken finns översatt till svenska sedan 1967. Översatt och kommenterad av Mårten Ringbom och utgiven på Daidalos förlag 1988.
    ISBN:91-86320-49-1
  3. Mårten Ringbom skriver i inledningen till den Nikomachiska etiken att åtminstone en text av eller rättare sagt om Aristoteles har tidigare (före 1967) utgivits på svenska och det är Axel Hägerströms avhandling ”Aristoteles etiska grundtankar och dess teoretiska förutsättningar” 1893.
  4. Aristoteles utredning ”Om själen” (On the Soul) översatt till svenska av Kimmo Järvinen och till engelska av J.A. Smith.

Det finns högvis med texter som både kommenterar och delvis översätter hans texter men främst på andra språk än det svenska!
Auktoriteten när det gäller tolkning av Aristoteles texter och kunskap om hans liv är >> Ingemar Düring.
Auktoriteten när det gäller historieskrivningen av tiden innan, runt och strax efter Aristoteles genom språket är >> Rudolf Pfeiffer.

I rättvisans namn och även för den som är intresserad av att läsa mer om Aristoteles vill jag uppmärksamma José Luis Ramírez och den dialog han för med Aristoteles och hans begrepp i sin avhandling ”Skapande mening”. Det är han som sagt till mig att Ingemar Düring är bland de bästa Aristoteleskännarna, förutom att i princip ”alla” refererar till I. Düring i avhandlingar och undersökningar som på något sätt berör Aristoteles. Dessutom, för dig som vill ta del av J.L. Ramírez reflexion om Att läsa Aristoteles, Retoriken så sök vidare på följande länk med rubriken ”Lyssna och lära sig – Reflexioner vid läsning av Aristoteles Retoriken. På kunskapsabonnemanget, där denna text ligger, finns fler av J. L. Ramírez texter.

Fler texter på svenska om Aristoteles hittar du här. En länk till retorikförlaget och temaintroduktion till Aristoteles 17 mars 2015.

Publikationer och texter

Corpus Aristotelicum

Aristoteles Corpus Aristotelicum, är ett samlingsverk som grundar sig på Aristoteles texter från ca 350 f.Kr.
Den engelska översättning och utgåva jag läst grundar sig förmodligen på Andronikos från Rhodos sammanställning av Aristoteles texter som gjordes mellan 40-20 f.Kr. och som är skriven på grekiska.
Den engelska översättningen är redigerad av W.D.Ross som står som huvudansvarig utgivare. Det är förmodligen 1924 års utgåva.  W.D.Ross har översatt delar av verket, som t.ex. ”Metafysiken”. Andra delar som t.ex. ”Fysiken” har översatts av R.P. Hardie och R.K. Gaye, ”Parva Naturalia”, ”On Sense and the Sensible” kapitel 8 översatt av J.I Beare.
Verket är på totalt ca 2 500 A4 sidor text.
För numrering av Corpus Aristotelicum brukar Immanuel Bekkers uppdelning följas, men i W.D. Ross  sammanställning kan en annan uppdelning ha gjorts, då han har föreslagit en bred kronologi istället…Men jag vet alltså inte vilken indelning som har följts i den utgåva jag läst … [1] Många moderna forskare ställer sig tveksamma till ett sådant försök att bestämma en kronologisk ordning av Aristoteles texter [2] på grund av bristande bevis.
Jag har alltså läst (delar av – än så länge) W.D Ross utgåva som finns på nätet via … Nabu Press, open library, WorldCat

  • Organon I – Categories                                                         2
  • Organon II – On Interpretation                                         47 (38)
  • Organon III – Prior Analytics                                             81 (65)
  • Organon IV – Posterior Analytics                                  221 (179)
  • Organon V – Topics                                                        326 (263)
  • Organon VI – On Sophistical Refutations                     533 (430)
  • Physics                                                                              602 (485)
  • On the Heavens                                                              852 (686)
  • On Generation and Corruption                                    952 (767)
  • On the Soul                                                                 1 033 (832)
  • Meteorology                                                               1 159 (910)
  • Parva Naturalia: Om sinnena, minnet o åldern      1 256 (1012)
  • History of Animals                                                     1 389 (1117)
  • On the Parts of Animals                                            1 791 (1442)
  • On the Motion of Animals                                       1 966 (1582)
  • On the Gait of Animals                                             1 984 (1597)
  • On the Generation of Animals                                2 009 (1617)
  • Metaphysics                                                               2 205 (1773)
  • Nicomachean Ethics                                                  2 536 (2039)
  • Politics                                                                         2 788 (2242)
  • Athenian Constitution                                              3 050 (2451)
  • Rhetoric                                                                       3 132 (2517)
  • Poetics                                                                         3 308 (2660)

Mina reflektioner över olika texter

Under ”Parva naturalia” finns texten ”Om minnet och att minnas” medan ”om själen” (on the soul) har en egen rubrik (bok).

Min kommentar till Aristoteles text ”om minnet och att minnas” är ”att minnas” ibland översätts med erinran eller hågkomst men jag tycker att det blir tydligare att det är ett verb, något vi gör genom att sätta ett ”att” och att använda verbet ”minnas”.
Dessutom syns då släktskapet mellan substantivet ”minnet” och verbet ”att minnas”.
-Det är detta som intresserar mig just nu i samband med att jag skriver inlägget ”Högljudd bildkonst” och den ordlöshet som omger konsten idag.

I vilket fall, visserligen ger sig Aristoteles in på att iakttaga hur det går till när vi skapar minnen men jag har inte uppfattat honom så tydlig eller övertygande i sin beskrivning. Det kan förstås också bero på översättarens tolkning och att engelska inte är mitt modersmål. Men jag har inte läst klart det där än, så jag ska läsa det en gång till och fundera lite till.
Dessutom så hänvisar Aristoteles till sin text ”Om själen”, så jag bör läsa in mig på den också så jag bättre förstår vad han syftar på.
Översättaren J.I. Beare, har behållit ett par grekiska ord, ”notea” och ”aistheta”, därför lägger jag till en länk till Mark Robert Burgess doktorsavhandling >> ”Nous, noesis and noeta: the transcendent apriorist tradition in epistemology”.

  • Om själen (On the Soul) översatt till svenska av Kimmo Järvinen och till engelska av J.A. Smith.
  • Om minnet och att minnas (hågkomsten, erinran) (On memory and reminiscence) översatt till engelska av J.I Beare

Citat

Organon ll – Om tolkning/översättning (On Interpretation)38

[Translated by E. M. Edghill]

1 [definitioner av substantiv och verb, förnekelse och bekräftelser, sats och mening. (Definitions of noun and verb denial and ‘affirmation’, then ‘proposition’ and ‘sentence.’)]

”First we must define the terms ‘noun’ and ‘verb’, then the terms ‘denial’ and ‘affirmation’, then ‘proposition’ and ‘sentence.’
Spoken words are the symbols of mental experience and written words are the symbols of spoken words. Just as all men have not the same writing, so all men have not the same speech sounds, but the mental experiences, which these directly symbolize, are the same for all, as also are those things of which our experiences are the images. This matter has, however, been discussed in my treatise about the soul, for it belongs to an investigation distinct from that which lies before us.
As there are in the mind thoughts which do not involve truth or falsity, and also those which must be either true or false, so it is in speech. For truth and falsity imply combination and separation. Nouns and verbs, provided nothing is added, are like thoughts without combination or separation; ‘man’ and ‘white’, as isolated terms, are not yet either true or false. In proof of this, consider the word ‘goat-stag.’ It has significance, but there is no truth or falsity about it, unless ‘is’ or ‘is not’ is added, either in the present or in some other tense.”

Min översättning 2018 04 02:

”Först måste vi definiera termerna ”substantiv” och ”verb”, därefter termernas nekande och bekräftande, därefter proposition och ”mening” [i betydelsen en meningsbyggnad.] Talade ord är symboler för mental erfarenhet och skrivna ord är symbolerna för talade ord. Precis som alla människor inte har samma sätt att skriva, så har inte alla människor samma ljud i sitt tal, men den mentala erfarenheten, som dessa direkt symboliserar, är desamma för alla, liksom också de ting är vilka vår erfarenhet är bilderna.[tolka om -as also are those things of which our experiences are the images.]. Denna sak har hur som helst, diskuterats i min avhandling om själen, för det hör till en undersökning skiljd från vad som ligger framför oss. Eftersom det finns tankar i ”sinnet” [mind] som inte involverar sanning eller falskhet [falsity], och också de som måste vara antingen sanna eller falska, så är det i det talade. För sanning och falskhet, medför [imply] kombination och separation. Substantiv och verb, under förutsättning att ingenting läggs till, är som tankar utan kombination eller separation; ‘människa’ och ‘vit’ som isolerade termer, är ännu varken sanna eller falska. I bevis av detta, överväg ordet ‘geta-bock.’ Det har särprägel, men där finns ingen sanning eller falskhet hos det, om inte ‘är’ eller ‘är inte’ läggs till, i nutid eller i något tempus.”

2 [substantivet (the noun)]

”By a noun we mean a sound significant by convention, which has no reference to time, and of which no part is significant apart from the rest. In the noun ‘Fairsteed,’ the part ‘steed’ has no significance in and by itself, as in the phrase ‘fair steed.’ Yet there is a difference between simple and composite nouns; for in the former the part is in no way significant, in the latter it contributes to the meaning of the whole, although it has not an independent meaning. Thus in the word ‘pirate-boat’ the word ‘boat’ has no meaning except as part of the whole word.
The limitation ‘by convention’ was introduced because nothing is by nature a noun or name – it is only so when it becomes a symbol; inarticulate sounds, such as those which brutes produce, are significant, yet none of these constitutes a noun.
The expression ‘not-man’ is not a noun. There is indeed no recognized term by which we may denote such an expression, for it is not a sentence or a denial. Let it then be called an indefinite noun.
The expressions ‘of Philo’, ‘to Philo’, and so on, constitute not nouns, but cases of a noun. The definition of these cases of a noun is in other respects the same as that of the noun proper, but, when coupled with ‘is’, ‘was’, or will be’, they do not, as they are, form a proposition either true or false, and this the noun proper always does, under these conditions. Take the words ‘of Philo is’ or ‘of or ‘of Philo is not’; these words do not, as they stand, form either a true or a false proposition. ”

Min översättning 2018 04 09:

Med substantiv menar vi ljud betecknande (significant) genom konvention, som inte har någon referens till tid, och av vilken ingen del betyder något skild från resten. I substantivet ‘Fairsteed,’ har delen ‘steed’ ingen betydelse [significance] i eller för sig själv, som i frasen ‘fair steed.’ Ändå finns det en skillnad mellan enkla och sammansatta substantiv; för i det förra är delen på inget sätt betydelsefull, i den senare bidrar det med mening till det hela, även om det inte har någon självständig mening. Sålunda i ordet ‘pirat-båt’ har ordet ‘båt’ ingen mening förutom som en del av ordet.
Begränsningen ‘av konvention’ introducerades eftersom inget är substantiv eller namn av naturen – det är bara så när det blir en symbol; oartikulerade ljud, sådana som barbarer producerar, är meningsfullt, ändå konstituerar inget av dessa ett substantiv.
Uttrycket ‘icke-människa ’ är inte ett substantiv. Där är verkligen ingen igenkännbar term med vilken vi anger ett sådant uttryck, för det är inte en mening eller ett förnekande. Låt det då bli kallat ett obestämt substantiv.
Uttrycket ‘av Philo’, ‘till Philo’, och så vidare, konstituerar inte substantiv utan fall av ett substantiv. Definitionen av dessa fall av substantiv är på andra sätt desamma som de av ett korrekt/riktigt substantiv, men, när hopsatt med ‘är’, ‘var’, eller blir’, så formar de inte som de är, en proposition varken sann eller falsk, och detta gör alltid det riktiga substantivet, under dessa villkor. Ta orden ‘av Philo är’ eller ‘av eller ‘av Philo är inte’; dessa ord formar inte så som de står varken en sann eller falsk proposition. ”

3 [verbet (the verb)]

”A verb is that which, in addition to its proper meaning, carries with it the notion of time. No[ part of it has any independent meaning, and it is a sign of something said of something else.
I will explain what I mean by saying that it carries with it the notion of time. ‘Health’ is a noun, but ‘is healthy’ is a verb; for besides its proper meaning it indicates the present existence of the state in question.
Moreover, a verb is always a sign of something said of something else, i.e. of something either predicable of or present in some other thing.
Such expressions as ‘is not-healthy’, ‘is not, ill’, I do not describe as verbs; for though they carry the additional note of time, and always form a predicate, there is no specified name for this variety; but let them be called indefinite verbs, since they apply equally well to that which exists and to that which does not.
Similarly ‘he was healthy’, ‘he will be healthy’, are not verbs, but tenses of a verb; the difference lies in the fact that the verb indicates present time, while the tenses of the verb indicate those times which lie outside the present.
Verbs in and by themselves are substantival and have significance, for he who uses such expressions arrests the hearer’s mind, and fixes his attention; but they do not, as they stand, express any judgement, either positive or negative. For neither are ‘to be’ and ‘not to be’ the participle ‘being’ significant of any fact, unless something is added; for they do not themselves indicate anything, but imply a copulation, of which we cannot form a conception apart from the things coupled.”

Min översättning 2018 04 02:

Ett verb är det som, i tillägg till dess riktiga mening, bär med sig en uppfattning/begrepp om tid. Ingen del av det har en oberoende/självständig mening, och det är ett tecken på något sagt om något annat.

Jag ska förklara vad jag menar när jag säger att det bär med sig en uppfattning/begrepp om tid. ‘Hälsa’ är ett verb, men ‘är hälsosam’ är ett verb; för förutom dess riktiga mening indikerar/markerar det den nuvarande existensen av tillståndet i fråga [‘Health’ is a noun, but ‘is healthy’ is a verb; for besides its proper meaning it indicates the present existence of the state in question.]

Dessutom, ett verb är alltid ett tecken av något sagt om något annat, till exempel av något antingen utsägbart eller närvarande [nutid=present] i något annat ting.

Sådana uttryck som ‘är inte hälsosam’, ‘är inte, sjuk’, beskriver jag inte som verb; för även om de bär ett tillägg om ett begrepp om tid, och alltid formar en utsaga [predikat], så är det inte ett specifikt namn för denna variation; men låt dem kallas obestämda verb, eftersom de tillämpas lika väl till vad som existerar och till det som inte [existerar].

Likadant är ‘han var hälsosam’, ‘han kommer att bli hälsosam’, inte verb, utan tempus av ett verb; skillnaden ligger i det faktum att verbet markerar nutid, medan tempuset av verbet markerar de tempus som ligger utanför det nuvarande /nutid/ presens.

Verb i och genom sig själva är substantiv och har betydelse, för den som använder sådana uttryck fångar lyssnarens ”sinne”, och fixerar hans uppmärksamhet; men de, uttrycker, som de står, inget omdöme, varken positivt eller negativt. För varken ‘att vara’ och ‘att icke vara’ perfekt particip ‘varande’ har fakta-betydelse, såvida inte något läggs till; för de i sig själva visar inte på något, utan för med sig en sammansmältning[=copulation], av vilken vi inte kan forma ett begrepp skild från de sammansmälta tingen.

Min kommentar 2018 04 05:

Att kalla hälsa (health) för ett substantiv är jag med på men att dess verbform skulle vara ”att vara hälsosam” (is healthy) stämmer väl ändå inte? Eller så blir det knepigt på grund av översättningarna från grekiska och sedan till engelska och sedan svenska? I min jämförelse mellan substantiv och verb så använde jag ordet ”lek”. ”Leken”, substantivformen, och ”att leka” verbformen. Det går att säga om leken som A. skriver om hälsan, att en person ”är leken”, dvs lekfull men det är inget verb.

Fysiken stycke 7, sid 520,

“Now, the causes being four, it is the business of the physicist to know about them all, and if he refers his problems back to all of them, he will assign the ‘why’ in the way proper to his science – the matter, the form, the mover, ‘that for the sake of which’. The last three often coincide; for the ‘what’ and ‘that for the sake of which’ are one, while the primary source of motion is the same in species as these (for man generates man), and so too, in general, are all things which cause movement by being themselves moved; and such as are not of this kind are no longer inside the province of physics, for they cause motion not by possessing motion or a source of motion in themselves, but being themselves incapable of motion.”

Min översättning:

“Nu, med fyra orsaker, är det fysikerns uppgift att känna till dem alla, och om han refererar sina problem tillbaka på dem alla, kommer han att applicera ”Varför” på det korrekta sättet i sin vetenskap – materialet, formen, Röraren, ”den som man gör det för/orsaken till det”. De tre sista sammanfaller ofta; då ”VAD” och ”orsaken till det” ofta är detsamma, medan den primära källan för rörelsen är det samma hos arter som de (då människa genererar människa), och så också i allmänhet, är alla ting som orsakar rörelse (förflyttning*) genom att själva bli flyttade (rörda*); och de som inte är av det här slaget är inte längre inom fysikens fält, då det orsakar rörelse inte genom att äga rörelse eller en källa till rörelse i sig själva, utan är i sig själva oförmögna att röra sig.”

  • Här blir det tydligt att en översättning kan leda tankarna åt andra håll och betydelserna kan förändras. Det engelska move, movement, mover som kompletteras med motion kan inte konsekvent översättas till svenska med bibehållen betydelse, det måste skrivas om och kanske det helt enkelt inte går att formulera på svenska. Tänk då på att texten från början är skriven på grekiska för mer än 2000 år sedan.

Metafysiken, Bok Λ, stycke 8, s 1988.

“..But since that which is moved must be moved by something, and the first mover must be in itself unmovable, and eternal movement must be produced by something eternal and a single movement by a single thing..”

Min översättning:

…Men eftersom det som är flyttat måste flyttas av något, och den förste ”Flyttaren” (Röraren) måste vara oflyttbar orörlig (oflyttbar) i sig själv, och eviga rörelser (förflyttningar) måste produceras (skapas?) av något evigt och en enstaka rörelse av ett enstaka ting.

Metafysiken, Bok Γ, stycke 8, skriver A.

”and the first mover is itself unmoved.”

Min översättning:

”Den förste röraren (flyttaren) är själv orörlig.”

Metafysiken, Bok Λ, stycke 10 slutet:

“Again, if besides sensible things no others exist, there will be no first principle, no order, no becoming, no heavenly bodies, but each principle will have a principle before it, as in the accounts of the theologians and all the natural philosophers. But if the Forms or the numbers are to exist, they will be causes of nothing; or if not that, at least not of movement. Further, how is extension, i.e. a continuum, to be produced out of unextended parts? For number will not, either as mover or as form, produce a continuum. But again there cannot be any contrary that is also essentially a productive or moving principle; for it would be possible for it not to be. Or at least its action would be posterior to its potency. The world, then, would not be eternal. But it is; one of these premisses, then, must be denied. And we have said how this must be done. Further, in virtue of what the numbers, or the soul and the body, or in general the form and the thing, are one – of this no one tells us anything; nor can any one tell, unless he says, as we do, that the mover makes them one. And those who say mathematical number is first and go on to generate one kind of substance after another and give different principles for each, make the substance of the universe a mere series of episodes (for one substance has no influence on another by its existence or nonexistence), and they give us many governing principles; but the world refuses to be governed badly.
‘The rule of many is not good; one ruler let there be.’”

Min översättning:

”Igen, om det inte finns några andra ting förutom de “påtagliga” (de som går att ta och känna på), så finns det ingen första princip, ingen ordning, ingen tillblivelse, inga himlakroppar, men/utan varje princip har en princip för sig, liksom man räknar för teologerna och naturfilosoferna. Men om formerna och numren existerar, orsakar de ingenting; eller om inte det, så åtminstone inte rörelse. Vidare, hur kan förlängningar egentligen kontinuitet produceras (skapas?) av icke förlängda delar? För nummer kommer inte, varken som rörare (rörelse?) eller form, att producera (skapa) någon kontinuitet. Men återigen det kan inte finnas någon motsättning som också i grunden är en producerande (skapande) eller rörande (flyttande) princip; eftersom det skulle vara möjligt för den att inte vara det. Eller åtminstone skulle dess rörelse (agerande) skulle komma efter dess förmåga. Världen skulle då inte vara evig. Men det är den; en av dessa premisser måste därför förnekas. Och vi har sagt hur detta bör göras. Vidare, till numrens fördel, eller själen och kroppen, eller i allmänhet tingens form, är en – om detta säger ingen oss något om; inte heller kan någon säga, såvida han inte säger, som vi gör, att ”Röraren” gör dem en. Och de som säger att matematiska nummer är först och går vidare att generera den ena substansen efter den andra och ger olika principer för varje, gör bara universums substanser till en serie av episoder (eftersom en substans inte har något inflytande (påverkan) på någon annan genom sin existens eller icke existens), och det ger oss många principer för att förvalta (styra?); men världen vägrar att bli dåligt förvaltad (styrd).
’Det mångas styre är inte bra; låt det vara en styrande’

On the motion of Animals, kap 6:

..”the manner of the movement of the first and eternally moved, and how the first mover moves it, has been determined before in our Metaphysics,”
Min översättning:

”… den första och eviga rörelsens sätt att röra sig, och hur den första Röraren rör sig, har bestämts tidigare i vår Metafysik”

On the Motion of Animals 1582, [Translated by A. S. L. Farquharson] Sid … 1583

”the prime mover must of necessity be immovable.”
Min översättning:

“… den förste Röraren måste av nödvändighet vara orörlig.”

On the Heavens s. 686, [Translated by J. L. Stocks], Book I kap. 11, s. 689

Endast i detta stycke förekommer ordet creator = skapare. (Create =  Skapa förekommer däremot på 71 ställen.) Genom texten underförstås naturen = nature som skapare.

”With regard to the shape of each star, the most reasonable view is that they are spherical. It has been shown that it is not in their nature to move themselves, and, since nature is no wanton or random creator, clearly she will have given things which possess no movement a shape particularly unadapted to movement. Such a shape is the sphere, since it possesses no instrument of movement. Clearly then their mass will have the form of a sphere. Again, what holds of one holds of all, and the evidence of our eyes shows us that the moon is spherical. For how else should the moon as it waxes and wanes show for the most part a crescent-shaped or gibbous figure, and only at one moment a half-moon? And astronomical arguments give further confirmation; for no other hypothesis accounts for the crescent shape of the sun’s eclipses. One, then, of the heavenly bodies being spherical, clearly the rest will be spherical also.”

Citat OM Aristoteles

Citat ur Ingemar Dürings text[1] :

”[Aristoteles skapade]… en helt ny vetenskaplig metod …med genial intuition såg [A.], vilka konsekvenser som kunde dragas ur Platons matematiska dialektik, om den kombinerades med objektiv iakttagelse. Ur de kunskapsteoretiska förutsättningar, som diskussionen i 360-talets [f.Kr.] Akademi skapat, växte hans nya metod fram. Han skapade först och främst ett >>tänkandets verktyg>>, órganon epistémes, och tog därmed ett betydelsefullt steg för att befria tänkandet och vetenskapen ur dess beroende av språket…upptäckten av medeltermen och dess funktion gjorde han i högre grad språket till tankens tjänare istället för att det förut – och törhända alltjämt i viss utsträckning – varit dess herre. Slutledningen är icke beroende av ordens innehåll, av begreppsinnehållet, utan innebär ett strikt matematiskt, eller kanske man bör säga geometriskt, i varje fall främst formellt förhållande mellan vissa begreppsomfång[2].”

[1] Ingemar Düring, Aristoteles, skaparen av vetenskapens metod och språk, s 53

[2] Ibid s 53 ” hänvisas här till: En synnerligen intressant studie av denna fråga föreligger i Ernst Hoffman, Die Sprache und die archaische Logik, Heidelberger Abh. Zur Philosophie u. ihrer Geschichte 3, Tübingen 1925.”

Citat ur ”Den Nikomachiska etiken” översatt av Mårten Ringbom om Aristoteles sid 7:

”Medan Platon är rätt väl representerad på svenska, har bara valda stycken ur Aristoteles produktion varit tillgängliga för svenskspråkig publik. Delvis får detta skyllas på den litterära formen. Platons dialoger är så mycket mera levande och åskådliga än Aristoteles emellanåt mödosamma och omständliga utredningar av komplicerade problem. Men troligen har också en av protestantism och hegelianism influerad filosofitradition känt sig mer tilltalad av Platons idealitet än av Aristoteles empirism och kritiska hållning, samtidigt som det katolska intresset för den senare varit ägnat att göra honom ideologiskt suspekt.

Texten som nu följer behöver redigeras om och faktakollas!

Aristoteles skrifter och peripatetikernas bibliotek

Men nu är det så att den text jag läser som om den vore av Aristoteles har, som jag i och för sig redan nämnt, tolkats och översatts och gått genom många händer och huvuden innan den når mig.

Det finns forskare som ägnar sig åt att utforska bland annat vad som hände med Aristoteles texter inte bara genom att läsa själva texten utan också genom att ta reda på mer om situationen författaren och de efterföljande kopisterna och refererarna befunnit sig i. Omständigheter som kan påverka textens form och innehåll.

Så jag börjar leta efter hur Aristoteles text tagit sig de drygt 2000 åren från hans penna raspande på ett papyrus fram till en datorskärm framför mina ögon.

Letar efter adressen till webbsidan jag laddade ner den engelska versionen av Aristoteles samlade verk från. Den nätsida jag lagt som källreferens i min text är en wikipediasida men för att duga som källa behöver jag ha själva texten.

Men jag hittar inte tillbaka till nätsidan jag laddade ner min version från – det enda jag vet om den är vilka som översatt den till engelska och vem som varit redaktör (W.D.Ross). Men förmodligen leder någon av dessa länkar till den.

De personer som många skribenter refererar till när det gäller Aristoteles texter är:

  • Bekker,verksam under 1800-talet är en viktig översättare, tolkare och filolog.
  • Rudolf Pfeiffer har skrivit om bland annat Kallimachos lista (upprättad 260 f.Kr) förteckning över bland annat grekiska verk och deras författares levnadshistoria, vari Aristoteles ingår.
  • Düring, Ingemar, ”Aristoteles. Darstellung und interpretation des Denkens”, Heidelberg: C. Winter, 1966. Ref.nr. BDU-854-623 448 692 45
  • Düring, Ingemar, The ancient evidence is assembled and discussed by During, ”Aristotle in the ancient biographical tradition”. Stockholm: Almqvist & Wiksell 1957, pp. 337-338, 382-384, 392-395, 412-425; E.
    ”Von Aristoteles bis Leibnitz,” Antike and Abendland 4 (1954)

Jag råkade på:

  • Rudolf Blums bok ”Kallimachos” i översättning av H.H. Wellisch,

i vilken han skriver utförligt om Museions bibliotek i Alexandria och dess katalogisering – dvs en grammarians uppgifter. Vari ingår att katalogisera Aristoteles skrifter och även att forska i hans liv för att utröna vilka av texterna (=kopior) i biblioteket som är mest trogen Aristoteles original. Hur underskattat och förbisett arbetet med att katalogisera böckerna i Alexandrias bibliotek 260 f.Kr.är. Det arbete som Kallimachos från Kyrene fick i uppdrag av Ptolemaio II Philadelphus att genomföra och som R.Blum menar att Hermippos från Smyrna hjälpte till med.
Han tar också upp Demetrios roll som en Aristoteles lärjungar, en ur den peripatetiska skolan, hans position vid Ptolemaios hov och  hans uppdrag att samla in alla böcker som fanns att uppbringa åt Ptolemaios I Soter. Även R.Corrazon vill lyfta den betydelse Demetrio haft för bevarandet av Aristoteles skrifter genom det uppdraget. Båda håller för troligt – att Demetrio såg till att kopior av Aristoteles skrifter hamnade i Alexandrias bibliotek.
R. Blum menar också (KOLLA) att Diogenes Laertius lista ”de viris illustribus” vilken inkluderar Aristoteles, grundar sig på den katalog som upprättades över böckerna i Alexandrias bibliotek.

Texter jag råkat på som verkar att sammanfatta vad man idag vet, som redovisar på vilka punkter åsikter kan gå isär och som refererar till vedertagna källor som Düring, Pfeiffer, Bekker m.fl samt är skriven på engelska så att jag kan förstå den hyfsat är:

  • Raul Corazzon, The Rediscovery of the Corpus Aristotelicum and the Birth of Aristotelianism, (återupptäckten av ”Corpus Aristotelicum” och Aristotelianismens födelse) och finns på nätplatsen ontology.com. 2017 01 26 Fler uppsatser hittas på nätplatsen academia.edu.
  • Irene Pajón Leyra ”THE ARISTOTELIAN CORPUS AND THE RHODIANTRADITION: NEW LIGHT FROM POSIDONIUS ON THE TRANSMISSION OF ARISTOTLE’S WORKS”
    The Classical Quarterly / Volume 63 / Issue 02 / December 2013, pp 723 – 733
    DOI: 10.1017/S0009838813000207, Published online: 08 November 2013
    Kan hämtas på academias nätplats
    Eller på cambridge.orgs nätplats:  http://journals.cambridge.org/abstract_S0009838813000207Citat tagna ur texten ska refereras till:
    Irene Pajón Leyra (2013). THE  ARISTOTELIAN CORPUS  AND THE RHODIANTRADITION: NEW LIGHT FROM POSIDONIUS ON THE TRANSMISSION OF ARISTOTLE’S WORKS. The Classical Quarterly, 63, pp 723-733 doi:10.1017/S0009838813000207

”Three catalogues of works of Aristotle are known:
one through Diogenes Laertius,42
the second in the biography of Aristotle elaborated by Hesychius, 43
and the third in the Arabic translation of the list given by Ptolemy el-Gharib. 44

It is clear that the last of these depends on Andronicus’ edition,45 whereas the others seem to derive from a common origin,46 one that most scholars connect with the Museum of Alexandria.47 ”

42 Diog. Laert. 5.22–7. See Düring (n. 4), 67–9.
43 Known also as Vita Menagiana, from the name of its first editor, Gilles Ménage (1663). On the list, see V. Rose, Aristoteles pseudepigraphus (Leipzig, 1863), 18–20, Moraux (n. 4), 195 ff., Düring (n. 4), 90–2.
44 Moraux (n. 4), 289 ff., Düring (n. 4), 221–31, C. Hein, Definition und Einteilung der
Philosophie. Europäische Hochschulschriften XX, 177 (Frankfurt am Main, 1985), 421–39.
45 According to Primavesi (n. 4), 61, this dependence is probably not direct, but the author could have known a work of Andronicus himself that dealt with the collection of books of Aristotle.
46 On the differences between them, explained as the result of post-Hellenistic interpolations in Hesychius’ list, see Primavesi (n. 4), 59.
47 Moraux (n. 4), 312 ff. is a remarkable exception; he suggests that the list has an Athenian origin, connected with Ariston of Ceos. I. Düring, ‘Ariston or Hermippus? A note on the Catalogue of Aristotle’s writings’, C&M 17 (1956), 11–21, id. (n. 4), 67 ff. and now Primavesi (n. 4), 59 argue for an Alexandrian origin. A different picture is presented by C. Lord, ‘On the early history of the Aristotelian corpus’, AJPh 107 (1986), 145 ff., who considers the catalogue of Diogenes Laertius and Hesychius to be the inventory of the books taken to Scepsis by Neleus. None the less, the arguments that point to the Alexandrian origin of the list abound. Another pointer in this direction may be
the clear distinction between the lists of works of Aristotle and Theophrastus in Diogenes’ work, as this might reflect the work of the Alexandrian philologists in separating the two authors’ corpora, according to Regenbogen (n. 31), 1377 ff. There are no traces of a similar process in other culture centres like Athens or Pergamum.

Vita menagina, Diogenes L. ”de viris illustribus” och Corpus Aristotelicum

R. Corazzon skriver om ”vita menagina” tillsammans med ”Diogenes Laertius lista” [syftar R.C på de viris illustribus?]som de två kataloger som är de enda konkreta vi har som visar hur Aristoteles verk var sammanställt innan Andronikos från Rhodos omredigering.
Eftersom jag inte råkat på namnet”vita menagina” förut, frågar jag mig förstås vad det är för dokument?
Jag läser vidare i R. Corazzons uppsats och innebörden i det han skriver är att om man ska kunna hävda att Andronikos version skiljer sig från de tidigare, så behövs ju något slags ”bevis” för hur den såg ut innan, något att jämföra med. Det är där de två katalogerna kommer in, Diogenes L.s och Vita menagina. Att de existerar åtminstone dryga hundratalet år innan Andronikos redigering stöder R.C. på följande källor varav jag redan nämnt Ingemar Düring som en av de mest etablerade och vedertagna källorna i vår tid.

Diogenes Laertius V 22-27 (cf. Düring Aristotle in the Ancient Biographical Tradition, Stockholm, 1957,
41-51, 67-69) and Vita Menagiana = Vita Hesychii, published in Düring 1957, 83-89. As P. Moraux notes (1973, 60 n. 5), the hypothesis that the lists go back to Andronicus himself (V. Rose, J. Bernays, H. Diels, A. Gerke, …) is today explicitly contradicted by what we know about the Rhodian.”

R. C. motiverar också varför han tror att Andronikos version inte kan ha givits ut eller varit känd före 40 f.Kr. och följaktligen utgiven före det. Problemet med katalogerna som källmaterial är att även om båda dessa kataloger fanns tillgängliga för sin samtid så är det oklart hur långt in i framtiden de var det. R.C. menar att de utan tvivel var välkända under Plutarkos tid och troligen under nyplatonismen och därmed av Porfyrios, men idag finns originalkatalogerna inte kvar (inte upptäckta än i vilket fall.)
[men – min kommentar: Var det inte så att vi har den ena av dessa kataloger i Diogenes L. verk? Att originalet till Vita menagina inte finns kvar var tyckte jag mig förstå av R.C.s uppsats? Men hur var det med Diogenes L. finns det eller inte?
När R.C skriver att vi har dessa två listor och att de kan dateras till åtminstone århundradet innan Andronikos omredigering så kanske det var genom referenser från andra texter? R. Corrazons text, som jag nu haft förmånen att få ta del av, är nog inte riktigt färdigformulerad.]

Att vi känner till dem beror på att katalogerna arbetades in i en sammanställning över Aristoteles liv och verk av någon av Ptolemeérna.[Någon annanstans i texten skriver han om Ptolemaios Chenn] Här refrererar R.C till

On this individual, see: Dihle ”Dei Platoniker Ptolemaios”, Hermes 85:314-25, 1957, 314-25; Moraux 1973,60 n. 6 (with discussion and bibliography); and During 1957 20B-210.

Den sammanställningen i sin tur översattes till syriska och sedan arabiska och återfinns som parallella utgåvor av Ibn al Qifti (1100-1200-talet) och Ibn Abi Usaibi’a (1200-talet). R.C. refererar till:

A. Müller ”Das arabische Verzeichniss der Aristotelischen Schriften”, In Morgenländische Forschungen. Festschrift H. L. Fleischer, 1-32. Leipzig, 1875, no. 34-35. With this scholar, the Arabic text is preceded (pp. 18-22) by a reconstruction of Ptolemy’s Greek πίναξ;
a similar attempt working from Ibn Abi Usaibi’a is found in Düring 1957, 221-31. Cf. Moraux Les listes anciennes des ouvrages d’Aristote, Louvain 1951, 289ff.
and less recently: Baumstark, Syrisch-arabische Biographien des Aristotele Leipzig, 1898, 61-70; Plezia De Andronici Rhodii studii aristotelicis Krekow, 1946, 26ff., and Littig 1890, 38-42.
A Latin translation by M. Steinschnelder is found in Aristotelis Opera Omnia, t. V {Berlin, 1870), 1469 (cf. Rose, Ar. Frag. 2).
From: Richard Bodéüs, The Political Dimensions of Aristotle’s Ethics, Albany: State University of New York Press, pp. 11-12.

R.C. menar att en sektion av deras listor skulle ge varje möjlighet att reproducera Andronikos omredigering av Corpus Aristotelicum; den räknar  upp huvudtitlarna så som den nutida Corpus är ordnad av till exempel av I.Bekker.(11) Det är en sektion som inte har någon motsvarighet i de tidigare katalogerna och visar på så sätt att det är ett exceptionellt dokument.

Om jag nu förstått R.Corrazon rätt så menar han att de två katalogerna (även Diogenes L:s?), någonstans under vägen från Ptolemaios inarbetning i sin biografi fram till de två islamiska filosofernas verk, har redigerats om på ett sätt som har stora likheter med nutidens Corpus Aristotelicum? Görs det redan av Ptolemaios?

Aristoteles akademi återuppstår och läggs ner

Källäget för Aristoteles liv och verk (biografi och bibliografi)

  • Ingemar Düring och Rudolf Pfeiffer är gällande auktoriteter.

Ett par nya artiklar som verkar intressanta.

  • Raul Corrazon lista över källor till Aristoteles verk. https://www.ontology.co/aristotle-catalogues-two.htm.
  • Jag lägger till I.P.Leyras avhandling också – det är på sätt och vis en ”ny” källa som tillkommer när det gäller att kasta ljus över Aristoteles verk.

Hur etablerade och vedertagna dessa herrar är vet jag inte riktigt

  • Anton-Herman Chroust gör en kort sammanfattning angående källäget för Aristoteles och hans verk (som det ser ut 1964!) Här är en länk till sidan persee.fr och hans ”A Brief Account of the Traditional Vitae Aristotelis” till nätplatsen persee.fr:
    Revue des Études Grecques Année 1964 Volume 77 Numéro 364 pp. 50-69
  • Moreux.

till toppen – to the top

Annonser

Comment/Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.