Kroki och modellteckning, ett 2 500 år gammalt grekiskt kulturarv – Figure, gesture and life model drawing, a 2 500 years old Greek cultural legacy.

2 346 ord (words. Scroll down for english version.) 2015 -10-18
Ändringar gjorda 2016-12-03 är kursiverade.

MG-Paris-Aphrodite_of_Milos100-130 BC

Paris Louvren, Venus de Milo, Afrodite från Milos(Aphrodite of Milos), 100-130 f.Kr, skulptör Alexandros of Antioch

flagga svenskVi pratade om hur vi skulle få fler att komma och teckna på krokin, när en av oss berättade hur förvånad hon blev när hon kom till Sverige över attityden till måleri, till bild, ja överhuvudtaget attityden till studier i och av de mänskliga uttrycken. ”Det är en sådan skillnad bara mellan England och Sverige. I skolan jag gick på så var det matteläraren och teckningsläraren som var ”gudarna”! De var de som hade högst status.” Jag tänkte på den teckningslärare som hade glidit fram ur skuggorna på den skola jag sist hållit en kurs i design. Hur åsidosatt hela bildämnet var, när jag gick i skolan under 1960, -70 och -80 talen. Hur bild, måleri, kulturyttringar överhuvudtaget fortfarande ses som något överflödigt och bara i bästa fall som någon grädde på moset.
Hur kommer det sig och har det alltid varit så? Nej, det har inte alltid varit så.

Det grekiska arvet som vi anser förvaltas främst inom vetenskapen är i högsta grad fortfarande levande och med en viss stolthet hävdas dess gamla anor och rötter i både det antika och klassiska Grekland. Men det var inte bara Aristoteles (384-322 f.Kr.) logik och Platons samhällssyn så som vi lärt känna dem genom de makedoniska och romerska arvtagarna (Alexander den store och de romerska kejsarna) och därefter inom kristenheten och den islamiska filosofin, varur dagens vetenskap springer och är formad, det var också något annat, något mer, något som genom romerskt elitstyre tillsammans med kristen strävan efter erkännande av den kristna tron som logiskt försvarbar, kom att förpassas till skuggorna eller förminskas till kopiering och efterapning – de skapande verktygen och uttrycken.

Grekerna sågs som djärva både av sin samtid och de efterföljande romarna, då de varken regerades av någon gud eller några gudar, utan i en demokratisk ordning, en mänsklig ordning, visserligen ibland av regenter som tagit makten med våld (tyrannos). De regerade utan gudar, utelämnade enbart till sig själva och sin mänsklighet, framgångsrikt. I detta ligger det som gör det grekiska arvet så unikt, en individuell frihet att skapa och uttrycka sig, i tal, bild, skulptur, skrift, osv. Det fanns en mening med att göra det eftersom det som sades eller visades kunde göra en skillnad, medverka till förändring. Individen kunde påverka genom sin röst och sina argument. Grekernas fascination för den mänskliga kroppen som är så påtaglig i deras konst kanske är ett uttryck för detta. Även i deras tro fanns en frihet. De grekiska gudarna är inte perfekta, historierna om dem – sammanvävda med grekernas egen historia – är var mans egendom att tolka, utveckla och uttrycka i dramer och teater. Begreppet bakom ordet kättare har ingen mening i ett statsskick där var och en har rätt att tolka sin historia och ge uttryck för den.

Då i skiftet mellan en >> muntlig och skriftlig kultur som antikens greker befinner sig i, utvecklas i högre grad de verktyg som uppfinnandet av skriften gör möjligt, dokumentationen, analysen och logiken – det vi ärvt i form av bland annat Aristoteles logik vars introduktion ”Isagoge” skriven av nyplatonikern Porfyrios i slutet av 200-talet e.Kr, ca 500 år efter Aristoteles levnad fortfarande ingick i grundkursen vid artes-fakulteten i Europa. En logik som används för att väva samman den västromerska kristna läran, dominerad av nyplatonismen med Aristoteles natursyn i Thomas Aquinos verk ”Summa thelogiae”. Men verktygen som används i en talad kultur finns där samtidigt. Minnesteknikerna, retoriken, uttrycken men framförallt ett naturligt och självklart sätt att förhålla sig till skapandet. För skapar är vad talaren gör när han eller hon söker ordet som ska fånga lyssnaren i stunden, skapar gör skulptören när han eller hon söker uttrycket i modellens hållning, skapar gör dramatikern när han eller hon söker att på bästa sätt skildra dramats eller tragedins dilemma, skapar gör också filosoferna som funderar över statsskickets utformning, osv.

Då var talandet inte underordnat skrivandet, tänkandet inte underordnat redan tänkta tankar formulerade i text, kunskapen reducerad till det tryckta ordet, så som det är idag. Idag finns en omedvetenhet om tänkandets verktyg, >>den metonymiska förskjutningen och den metaforiska förtätningen.
(Se José Luis Ramírez ”Skapande mening- en begreppsgenealogisk undersökning om rationalitet, vetenskap och planering” om du är intresserad.)

Att studiet av kroppen, den egna reflektionen över det egna seendet och upplevandet av kroppen är första steget för att förstå världen, grunden för att skapa kunskap, är en insikt som väldigt få människor har idag. (>>en pecha-kucha om kroki)
Men kroki och modellteckningen ger möjlighet till just detta. Att de gamla grekerna såg det som en självklarhet är inte omöjligt. I vilket fall, när man ser skulptur och bilder gjorda genom århundradena, så är det tydligt att människokroppen har studerats – åtminstone av konstnärer. Skulpturer från 500 f.Kr i Attica, utsmyckningar på keramik, romerska kopior av grekiska skulpturer, målningar med motiv från den grekiska gudavärlden gjorda under senare århundraden av Botticelli, Rafael, Tizian, Michelangelo, Leonardo, Monet, osv…Att det är det grekiska arvet som även kommer igen i renässans, nyrenässans och nyklassicism är väl uppenbart?

Skapandet, går att undertrycka men inte att utplåna eftersom det så att säga är vad vi alla är – levande – och därmed skapande, även om medvetenheten om det har minskat.
Idag när vi går och tecknar på lördagskrokin kan vi tänka på att det är ett tvåtusen femhundra år gammalt levande kulturarv vi förvaltar.

Referenser:

  • Diarmaid MacCulloch ”A History of Christianity” (2009)
  • Ingemar Hedenius ”Tro och Vetande” (1949, nyutgåva 2009)
  • Rainer Carls ”Om tro och vetande” (2001)
  • Walter J. Ong ”Muntlig och skriftlig kultur” (1991)
  • José Luis Ramírez ”Skapande mening – en begreppsgenealogisk undersökning om rationalitet, vetenskap och planering” (1995)

En bildkavalkad över hur studiet av människokroppen funnits med oss sedan det antika grekland liksom dess sägner och gudar – trots en vetenskap där den kristna teologin, fram till 1500-talet e.Kr, sågs som den högsta av vetenskaper.
(A row of pictures showing how the study of the human body has followed us since antique Greece as well as its myths, tales and gods – despite a science where the theology of Christianity, till 1500 AD was seen as the highest of all sciences.)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Figure, gesture and life model drawing, a 2 500 years old Greek cultural heritage.

1 143 words / Oktober 18, 2015
Changes made December 3, 2016 are italicized.

Paris Louvren, Venus de Milo, Afrodite från Milos(Aphrodite of Milos), 100-130 f.Kr, skulptör Alexandros of Antioch

Paris Louvren, Venus de Milo, Afrodite från Milos(Aphrodite of Milos), 100-130 f.Kr, skulptör Alexandros of Antioch

flagga brittiskWe talked about how to make more sketchers come to the Saturday sessions in figure, gesture and life model drawing, when one of us exclaimed how surprised she was over the Swedes overall descending attitude to art and design, yes on the whole, studies of human expressions as well as the actual expressions themselves shown in paintings, theatre, film, music and so on, are so neglected.
” It is such a difference only between England and Sweden. At the school I went, the teachers in math and art, they were” the Gods”! We students ranked them to be the highest.”
I come to think of the art teacher who had emerged out from the shadows at the school were I last held a class in design. How disregarded and neglected the whole subject of art and design was in my time at school, during the 1960-, 70- and 80. How art, design, painting, yes cultural expressions overall were and still are seen as something superfluous and only in the best of worlds seen as the icing on the cake.
How did this happen and has it always been like this? No, it has not always been like this.
Still we claim our roots to the antique and classic Greek legacy with some pride, and it is within the sciences it mainly is considered to be held and developed. But it is not only the Logic from Aristotle and Plato’s view on how social structure should and could be shaped, organized and executed, the way we got to know them through the Macedonian and Roman inheritors (Alexander the Great and the Roman emperors) and thereafter in Christianity and Islamic philosophy, wherefrom the science of today springs and is shaped; it was also something else, something more, which, due to Roman elitist rule and Christian struggle to be acknowledged as logically defendable, came to be submitted to the shadows or diminished to copying, mimicking and imitating – the creative tools and expressions.
The Greeks where seen as bold of their contemporaries and of the after coming Romans, since they neither were ruled by any god nor any gods, but in a democratic order, it is true that self appointed rulers grasped the power forcefully sometimes, so called tyrannous. Still, the Greeks ruled without gods, deserted solely to themselves and their humanity, successfully. In this lies what is so unique with the greek legacy, an individual freedom to create and express oneself in speech, paintings, drawings, sculpture, writings and so on. There was a point in doing so since what was said or showed could make a difference, contribute to a change of attitudes and social structure. The Greeks fascination over the human body, which is strikingly profound in their art, may be an expression of this attitude and view. Even in their faith and beliefs were a freedom. The Gods of the Greek where not perfect, the stories about them – intertwined with the Greeks own history – was every man’s right to interpret, develop and express in drama, theater, and other forms of art or performance. The concept behind a word like ”heresy” make no sense in such a culture or social structure. A culture and social structure, where every man has the right to express her or his voice of history. Were a different view is considered to be enriching.

In that time, in the shift between an >>oral and literal culture, where the Greek is situated in the antique, the tools that the inventing of the writing make possible to develop, develops in a higher sense, the documentation, the analyse and the formal logic.
The logic of Aristotle and its introduction ”Isagoge”– our legacy, brought to us, westerners, through the Islamic philosophy. Isagoge, an introduction to Aristoteles formal logic made by one of the main personalities of neoplatonism, Plotinus disciple: Porfyrios at the end of the second century A.D., about 500 years after Aristoteles lived. ”Isagoge” constituted a main part in the artes-faculties basic education in all universities in Europe still in the 15th century. Added to that, considerate the fact that Thomas Aquinas used aristotelian logics when merging the by neoplationism dominated western christian teaching with Aristotelian view on nature in his major work ”Summa theologiae”.
But, the tools used in an oral culture is there simultaneously. The memory technics, the rhetoric, the expressions, but all together with these new tools the overall natural and self-explanatory attitude to the creative is still there. Because, creating is what the speaker does when he or she seeks the word aimed to catch the listener in the moment, creating is what the sculptor does when she or he seeks the expression in the posture of the model, creating is what the play writer does when she or he is seeking the best way of showing the dilemma of the drama or the tragedy, creating is also what the philosopher does when (she mostly it was men, it was not a truly democratic society, that is yet to come.) or he ponders over how the structure, the attitudes and the organization of the public rule should or could be shaped, and so on.
Then the speech was not subordinated the writing, the thinking not subordinated already thought thoughts formulated in texts, knowledge not yet reduced to the printed word, as it is today. Today there is an unawareness about the tools of the mind, the tools of the thinking, >>the metonymical transition and the metaphorical condensation.
(See José Luis Ramírez thesis “Om meningens nedkomst” och ”Skapande mening- en begreppsgenealogisk undersökning om rationalitet, vetenskap och planering” (About the ..of the meaning and ” Creating meaning – a genealogical investigation over the concepts of rationality, science and planning”) if you are interested. The thesis is in Swedish only.)
That the study of the body, one’s own reflection over one’s own perception and experience of the body, is the first step in understanding the world, the foundation for creating knowledge, is an insight very few have today. >> a pecha-kucha about figure, gesture drawing
But the sessions in gesture-, figure drawing and life model sketching gives a possibility to this. That it was self-evident and obvious to the ancient Greeks that knowledge was gained in such ways, is not impossible. No matter if so, because when seeing sculptures and paintings made throughout the centuries it is obvious that the human body with its expressions has been studied- at least by artists. Sculptures from 500 B.C in Attica, ornaments on ceramics and pottery, roman copies of Greek sculptures, paintings with motives from the Greeks world of Gods made in more recent centuries by Botticelli, Rafael, Tizian, Michelangelo, Leonardo da Vinci, Monet, and so on … That it is the Greek legacy that comes back over and over again in renaissance, new renaissance and new classicism is nothing but obvious, or?
Humans urge to create can be suppressed but is not possible to exterminate it, since it is what we all are – living – and therefore creating, even if the awareness about it has diminished.
Today when we attend the Saturday sessions in gesture-, figuredrawing and life modell sketching we can consider that we hold this 2 500 years old legacy at trust.
References:
• Diarmaid MacCulloch ”A History of Christianity” (2009)
• Ingemar Hedenius ”Tro och Vetande” (Belief and Knowing), (1949, nyutgåva 2009)
• Rainer Carls ”Om tro och vetande” (About belief and knowing), (2001)
• Walter J. Ong ”Muntlig och skriftlig kultur” (Orality and Literacy), (1991)
• José Luis Ramírez ”Skapande mening – en begreppsgenealogisk undersökning om rationalitet, vetenskap och planering” (Creating meaning – a genealogical investigation over the concepts of rationality, science and planning), (1995)

Annonser

En reaktion på ”Kroki och modellteckning, ett 2 500 år gammalt grekiskt kulturarv – Figure, gesture and life model drawing, a 2 500 years old Greek cultural legacy.

  1. Ping: kroki 19 mars 2016 | Modellteckning

Comment/Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s