Att intervjua och elda en brasa – To interview and make a fire burn

338 ordeld/367 words (Scroll sown for english version) 2015 03

flagga svensk Tankarna på det sätt vår, Sveriges, nya kultur- och demokratiminister visat i sitt sätt att intervjua inspirerar mig till det här inlägget.
Visst skulle man kunna likna konsten att intervjua med konsten att tända en brasa? För det är en konst att få elden att ta sig, från den första lilla gnistan, till de mindre stickorna och vidare till de större vedklabbarna till när den väl börjar ta sig och blir självgående. Men inte ens då går det att lämna den helt, det gäller att tillföra material, puffa lite här, blåsa lite där, lyfta lite för att låta luft komma till, stänga till när det blir för mycket till dess det bara är en rykande askhög med några få glödande kol kvar. Då först är den uttömd. Tömd på energi.
Visst gör intervjuaren samma sak? Med en första fråga antänds den första gnistan, gensvaret hos den intervjuade. Sedan går man vidare till de mindre stickorna, det mindre materialet, de första inledande frågorna. Man ger det luft genom att vänta, inte låta frågorna komma för tätt, ge tid för ett gensvar. Men inte för länge. Kanske behöver materialet flyttas till en annan vinkel, fösas ihop lite, för att det ska flamma till. Min farbror liknade det med kärleken mellan två människor. De får inte vara så nära varandra att den kvävs och inte så långt borta att den dör av kylan och bristen på näring. Det ska vara lagom luft och närhet. När man ser att lågan brinner så skyndar mig sig att tillföra lite mer material på samma ställe och inte alltför nära och nu börjar det ta sig. Det sprakar till. Mer material och nu börjar det brinna ordentligt. Nu kan man luta sig tillbaka lite. Visserligen iaktta och lyssna noga på sprakandet, den frigjorda ångans väsande, smattret – brasans berättande. Puffa lite här, lyfta på materialet lite där, nicka instämmande, uppmuntra och fylla på med mer. Märker man att det bara brinner i ena änden kan man blåsa lite försiktigt och återigen flytta lite på materialet, lägga det på ett annat sätt för att få elden att äta sig vidare till nytt material. Det är långt ifrån någon ”skjutjärnsjournalistik”.

To interview and make a fire burn

flagga brittiskThe way our, the Swedish citizens, new minister of Culture and Democracy has shown when interviewing inspires me to write the following post.
Surely you can look upon the art of interviewing as the art of making a fire burn? I can assure you that it is an art, from the very first spark over to smaller sticks and further on to larger logs until it supports itself. But not even then you can leave it unattended completely, you need to add material, push a little bit here, blow a little bit there, lift to let the air come in, close when it get to much until it is only a smoking pile of ashes with a few glowing charcoal left. Then it is drained. Drained of energy.
Surely the interviewer is doing the same thing? With the first questions the first spark ignites, the response from the interviewed. Then you move onto the smaller sticks, the smaller material, the first opening questions. Do not add them too hastily, give them some air, let them sink in -wait. But do not wait for too long. Maybe the material needs to be moved to another angel, pushed together to ignite. When the first spark shows you hurry to add some more material gently to the same spot, but not too close and not too fast, be gentle, fast and attentive. It is like my uncle explained about love between two persons. They must not be too close, suffocating, or too far away, dying from cold. There should be just enough of air and closeness. When the spark suddenly turns into flames and the sticks start to burn you add more material and now it starts to burn properly. Now you can lean backwards a little bit. Still watch and listen carefully to the noise from the flames, the hissing sound from unleashed steam, the rattling chat – the story told of fire, passion. Huff a little bit here, puff a little bit there, give some concurring nods, encourage and add more material. If the fire do not spread over the material you blow gently and move the material once again, puts it in another angle in order to make the fire eat its way to the new material. It is far from any “rapid-fire interview”.

Annonser

Comment/Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s