Uttråkad? Ett tecken på bristande uppmärksamhet – Bored? A teller about lack of attention

1 585 ord/ words (Scroll down for english translation) 

flagga svensk

2014 12 20

Har du sett allt? Gjort allt? Kryper väggarna runt dig allt närmare? Är dina vänner olidligt förutsägbara? Är filmen du egentligen aldrig sett nedslående bekant? Fem minuter in i filmen ”vet” du redan hur den slutar?

Att redan ”veta” är det som avslöjar att det är frågan om bristande uppmärksamhet, för varför se eller lyssna om man redan vet vad som finns att se och vad som ska sägas? Uppmärksamheten går på lågvarv och tankarna spinner iväg åt annat håll. Drömmer sig bort till ett annat liv med spännande, roliga människor och händelser. Uppmärksamheten på vad som faktiskt händer just nu är obefintlig.

Dina vänners nya syn på saker som diskuterats otaliga gånger förut glider förbi utan att noteras. Kanske avslöjas de genom skämt eller anmärkningar som avviker från det förväntade men de glider förbi – onoterade. Det väntade, redan kända plockas ut, det som passar in i föreställningarna om dem och du tänker ”Typiskt!” och suckar uttråkat.

Likadant är det med den nedslående bekanta filmen. Kanske slutar den på samma sätt som många andra men poängen kanske är en annan än den du tolkar in och i ditt uttråkade tillstånd förmår du inte uppfatta den.

Att känna sig uttråkad ser jag därför som ett tecken på bristande uppmärksamhet.

Att komma ur sina invanda föreställningar, sitt alldeles egna privata mentala fängelse är inte alltid så lätt. Det kan behövas en riktig chock för att tvingas ur det. Något som det är synnerligen tacksamt att göra film om. Andras privata mentala fängelser kan vara underhållande att se utifrån om också både oroande, sorgliga och irriterande. Det egna föreställningarna är svårare att se. Filmen om den rike och gravt uttråkade finansmannen som ) i födelsedagspresent får ett spel (The Game med Michael Douglas i huvudrollen av sin bror eller så som det gestaltas i August Strindbergs äktenskapsdrama Giftas – kvickt, tråkigt, unket, desperat och sorgligt.

Världen förändras, det händer nya häpnadsväckande saker hela tiden och sinnena kan ta in nya intryck men bara genom att vara uppmärksam. Kanske har det nya funnits där hela tiden, det är förmågan att ta det till sig, se eller höra det, som saknats. I ett uttråkat tillstånd, då man redan vet, så räknas det där nya bara som irrationellt skräp som stör uppfattningen av hur samhället och människor fungerar.

Vi lever förstås alla i våra privata mentala världar eller fängelser, det beror på hur man vill se det, och det är väl helt i sin ordning om man trivs med det men när tristessen börjar krypa på kan man möblera om lite därinne (designa om) för att råda bot på tråkigheten. Redskapen för att göra det har vi alla: tänkandet, kännandet, förmågan att reflektera och våra sinnen. Var uppmärksam och använd sinnena, lyssna, se och känn.

Men, varför vänta på tristessen? Risken med att vänta för länge är att den egna privata världen stämmer allt mindre överens med den faktiska världen runt om. Banken är inte längre en bank, inte om du förväntar dig att kunna sätta in kontanter eller ta ut dem, posten levererar inte bara brev, vi blir allt mer sammanväxta med mobiltelefonen och det digitala nätet.

Försöken att nå över föreställningarnas gap som uppstår över tid och mellan människor syns tydligt i våra politiska partiers kriser eftersom de bygger på väljarnas föreställningar om ”hur samhället och vi människor fungerar”. Just i ett partiprogram verbaliseras en speciell och tydlig syn på hur samhället och människor fungerar i allmänhet, en komplicerad uppgift, eftersom den syftar till att samla och summera de mångas uppfattningar till en enda – skapligt i alla fall – tillräckligt för att vinna ett val. Svenska partier idag har en del problem med det.
Ett annat sätt att upptäcka hur lätt en gång gjorda intryck fastnar, dvs föreställningar, och blir kvar, är genom att undersöka sin egen hemmablindhet. Låtsas att du kommer som gäst till ditt eget hem för första gången. Du öppnar dörren – vad lägger du märke till? Vilket intryck får du? Hur ser de där sakerna du är så fäst vid ut egentligen?

Precis som med allt annat behöver uppmärksamheten övas och det behöver inte gå så långt att vi är uttråkade innan vi tar till den. Det blir om inte annat roligare så – om man nu inte njuter av att ha det lite tråkigt. Det kan trots allt vara rätt avkopplande att ha det lite tråkigt ibland.

Bored? A teller about lack of attention.

flagga brittisk2014 12 20

Have you seen everything? Done everything? Do the walls creep closer and closer upon you? Do you already know what your friends will say, look like and behave like, forever and ever? Does the movie you never watched seems annoyingly familiar? Five minutes into the movie and you already ”know” how it will end?

Already knowing is a teller about lack of attention. Because why look and listen when one already know what to see and hear? The attention is taking a turn on the lowest gear and thoughts spins around the inner expectations of what to come and of what has gone. The attention on what really is going on right now is close to infinite.

Friends outspoken new angles and opinions, passes by – unnoticed, since the topics been discussed earlier countless times. Maybe it is a joke or a comment, but it is not noticed since it does not fit into the expectations of what is going to be said. They slip by and only the already well known and said that fits the expectations are picked out. The reaction is an inner cry ”Typical!” followed by a sigh out of boredom.

The annoyingly familiar movie, well, it might end in the same way many movies do, but the point might be different as well as the possible interpretation but a bored state of mind inhibits the ability to conceive, reflect and sense. The bored state of mind has already taken a stand, a distance and rejects new impressions. The opinion is already set. Hardly possible to discover anything new from that point of view.
Therefore feeling and being bored I consider being a sign of lacking attention.

To climb out of ones well established views upon the world, ones very own mental prison, is not always that easy. One might need a real shocker to be able to see it. Which is something moviemaker has understood and often turn into subjects or characters in movies. From a distance other people’s private mental prisons can be very entertaining as well as disturbing, sad, educating and annoying to watch. One’s own is harder to spot.

Like in the film about the rich and severely bored businessman who as a birthdaypresent gets a game (“The Game” starring Michel Douglas) from his brother or as in the marital drama ”Giftas” (”Married”) written by August Strindberg – witted, soiled, desperate and sad – and boring.

The world is changing, new astonishing events takes place all the time and the senses are able to take it all in, if only the attention is there. Maybe the new things have been there all the time, but a bored state of mind is not able to grasp it, see it or hear it. Cognitively it is seen as, and counted for as, irrational crap, disturbing the layout of how the world functions.

We all live in our private mental worlds, or prisons, depending on how you look upon it, and it is all in good order if you are happy and enjoy it but when you start to feel bored it is time to do some rearrangement (redesign) in your mind. We all have the tools: a mind and senses. Be attentive and start using the senses.

But why wait for boredom to creep up? As time goes by, the gap between the private world and the actual world can get uncomfortable wide. Harder and harder to crossover. The bank is no longer a bank, not if you expect to be able to make a cash deposit, the post office do other services than it used to and we are all getting more and more glued to our cellphones and the digital network.

The efforts in crossing over the gaps between both man and time are shown evidently in our political parties’ crises since they are grounded in the electors ideas of “how society and man in general works”. In a political program a special and explicit worldview is verbalized, a complicated task, since it aims to gather and sum up the view of the many into one view – more or less – in order to win an election. Swedish parties of today seems to have some issues concerning this.
Another way to discover how once made impressions tends to last over time is to investigate ones own blindness to the environment closest, the home. Pretend being a newcoming guest, entering your own house. You open the door – what is your first impression, what do you notice and how does your favorite items look like?

As with everything else the ability of attention needs to be practiced and why wait until boredom comes along? It sure is more fun being attentive – unless you can enjoy being a bit bored of course. Despite all, it can be a bit relaxing too, to be a bit bored.

Annonser

Comment/Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s