Walter J. Ong – Siden, sammet, trasa, lump (Silk, velvet, rag, junk)

29 juni 2014    2545 words/ord (Scroll down for english version.)
(uppdaterad 29 mars 2017)

flagga svensk ”Ylle, bomull, trasa, lump? Vi satt och försökte minnas en gammal ramsa. Var det ylle i början? Trasa, lump var det på slutet ialla fall.”
En artikel om att återvinna gamla kläder av bomull, genom att lösa upp dem i fiberstorlek och spinna nya bomullstyger av dem, hade fått oss att fundera. Det slängs ca 100 ton kläder varje år i Sverige enligt artikeln. ”Det låter som att den processen inte nödvändigtvis är miljövänligare än att odla nytt.  … men, opponerade jag mig vidare, det är inget nytt att återanvända kläder, lump är pappret jag använder när jag målar akvarell gjort av. Akvarellpapper görs sedan gammalt av bomull och eller linne, ja – lump. Lumpen rivs ner, det är förstås ingen kemisk process, fast – det är klart – den bleks kanske också? Att bleka den kanske räknas till att vara en kemisk process? Linne bleks av solen medan bomull gulnar.”
”Fast det nya här är att bomullskläderna sönderdelas ner till fibrer som det går att spinna nya tyger av.”
Men var det ylle, hm, hm, trasa lump? Hur användes ramsan? Varför finns den? Det är en ramsa jag förknippar med min barndom. Var det för att sortera kläder? Trasor används ju förstås till trasmattor! Lump till papper och kanske andra saker också?
Senare på väg till katten jag passar under ett par veckor kommer jag på det…Siden, sammet, trasa, lump! Så heter det.
Bäst att skriva ner det – så det inte försvinner.

Men apropos att minnas
Walter J. Ong skriver i ”muntlig och skriftlig kultur – teknologiseringen av ordet” om minnesteknik och formler  i en talspråklig kultur sid 46-48. För den där ramsan härrör ur en talspråklig kultur som finns parallellt med den skriftliga. Vi har ju inte helt slutat att prata med varandra. Vi sitter inte alla och bara chattar på nätet, messar via telefonen dvs använder tecken för att kommunicera och inte ljud.

”I en talspråklig kultur är ordets begränsning till ljud bestämmande inte bara för uttryckssätten utan också för tankeprocesserna.
Man vet det man minns… I en talspråklig kultur finns inga texter. Hur organiserar den då material för minnet? … I den totala frånvaron av all skrift finns ingenting utanför tänkaren, ingen text, som kan göra det möjligt för honom eller henne att åstadkomma samma tankeräcka en gång till, eller att ens påvisa om han eller hon över huvudtaget har åstadkommit den…

Det finns bara ett svar: Tänk tankar som går att komma ihåg. I en primärt talspråklig kultur måste man, för att lösa problemet med att kvarhålla och minnas en omsorgsfullt artikulerad tanke, tänka enligt minnestekniska mönster, utformade för att göra en muntlig upprepning möjlig. Tanken måste formas enligt starkt rytmiska, väl avvägda mönster, i upprepningar och antiteser, i allitterationer och assonanser, i epitetiska och andra formelartade uttryck, i standardiserade teman ( rådsförsamlingen, måltiden, duellen, hjältens ”hjälpare” osv.), i ordspråk som alla hör ständigt och jämt så att de lätt rinner upp i minnet och som i sig är formulerade enligt ett mönster, som gör att de lätt kan hållas kvar eller snabbt kan framkallas i minnet, eller i någon annan minnesteknisk form. Tänkandet är här inflätat i flera olika minnessystem. Minnestekniska krav bestämmer också syntaxen (Havelock 1963, s.87-96, 131-132, 294-296).
En längre muntligt baserad tanke tenderar, även i en icke versbunden form, att bli höggradigt rytmisk, ty rytmen är till hjälp för minnet, också fysiologiskt. Jousse (1978) har visat på det intima sambandet mellan rytmiska naturliga mönster, andning, gester och den bilaterala symmetrin hos människokroppen i gamla arameiska och hellenska tolkningar (targumen), och sålunda också i de gamla hebreiska texterna… Formler befordrar rytmiserat tal och fungerar också som ett slags fristående minnesstöd  av fasta uttryck välbekanta för allas öron och munnar. ”Om morgon röd, om afton död”..”

Det är väl gränsfall för hur mycket man få citera någon annan men, jag hoppas att du som eventuellt läser detta bli sugen på att läsa mer av Ong.

Så, det var själva rytmen och den fallande ordningen på tygernas kvalitet som jag så att säga mindes, men det lät inte riktigt rätt med ylle och bomull. Men det är lustigt, det går en stund utan att jag aktivt tänker på det – och då – efter en stund, så poppar det bara fram ur minnet. Men kanske också det faktum att jag gick till katten spelade roll, det var ju då det poppade fram ur minnet. Rytmen jag känner när jag går, siden – ett steg, sammet, nästa steg, trasa, nästa steg lump, nästa steg, siden, nästa steg, sammet, nästa steg, och så fortsätter jag i en oändlig cirkel.

Senare kastar jag ut frågan om varifrån ramsan kommer i vår grupp av nyfikna grubblare. En av oss börjar peka på oss i tur och ordning medan hon säger ramsan. Hon går varvet runt flera gånger. Det är väldigt tydligt, ändå tar det ett tag innan jag fattar.Hon måste också säga det. ”Det används ju för att peka ut och peta ut.” Ja, det är en sådan där ramsa man använde innan leken började för att utse vem som skulle vara, nu minns jag inte vad den personen kallades när vi lekte det vi kallade för ”jage”. Andra har kallat leken för ”kull” och, ja vad var nu det tredje namnet? Leken har flera namn. Men den går ut på att en utses att jaga de andra och den han eller hon först klappar blir nästa som jagar.
Vi använde inte ramsan siden, sammet, trasa, lump. Den ramsa vi använde jag först kommer att tänka på var ”Ole, dole, doff, kinkeliane, binkeliane, koffeliane, ole, dole, doff”. Sedan kom en av oss på, hon gillar matten, att bara man vet hur många man är i ringen så kan man räkna 1,2,3 eller till 4 eller 5 varvet som fortsätter förbi den som börjar räkna så vet man vem det landar på.
Vi använde flera ramsor … som jag inte kommer ihåg.

Vi glömmer så lätt att även de skrivna orden är avbildningar av ljud. Här är en påminnelse! Ett helt fantastiskt framförande som visar tydligare än någonsin, det som du (J.L.R) vill att vi alla ska bli mer medvetna om, att orden vi skriver, tecknen, är tecken av ljud. Texterna är gjorda för att läsas och höras med olika ljudstyrka och betoningar.
Lyssna på när Fiston Mwanza Mujila skildrar Kongofloden i det här klippet, lite senare i programmet skildrar han hur floden rinner genom den krigshärjade stad i romanen Tram 83, jag lyssnade!
Det var helt fantastiskt!
Öppna klippet och lyssna jag tror du kommer att gilla det mycket!

  • ref: Walter J. Ong skriver i ”muntlig och skriftlig kultur – teknologiseringen av ordet”   bokförlaget Anthropos1990, 2:a upplagan ISBN 91 85722 154 originalets titel Orality and Literacy -The Tecnologizing of the Word
  • ref: Ingenjören, nr. 3, 2014, ”Jakten på det vita guldet” av Karin Virgin och foton av Linus Meyer
  • En länk till klippet ur den svenska programserien Babel på svt 2016 04 13, med Fiston Mwanza Mujila hittar du på svt.s nätplats, sök på: Fiston.

flagga brittisk”Wool, cotton, rag, junk?”

We tried to remember an old Swedish rhyme. “Was it wool in the begining?…rag and junk it is at the end that is for sure.”

An article about recycling old clothes made of cotton, by resolving the fibers and spin new cotton threads of them to make new fabric, had made us thinking. One hundred tons of clothing are thrown away every year in Sweden according to the article. The process described does not at the first glance strike me as necessarily more environmentally friendly than growing new cotton. And as I continued to oppose to the article,” there is nothing new in reusing clothes”. “Reusing clothes to make for instance paper is nothing new.” Now back to the rhyme, the swedish word ”lump” does not translate well to ”junk”. The Swedish word “lump” refers to clothes almost decomposed and the material it refers to springs to my mind as being linen, cotton or wool in first hand… and often aquarell paper are made of this particular kind of junk or rags, preferably linen since it does not turn yellow when exposed to the sun. Linen bleach in the sun when cotton instead turn yellow. “The junk/rags are torn into pieces mechanically, it is not a chemical process. But – of course – if the linenpieces are bleached it might be considered to be a chemical process.”

Anyway, the new thing with this recycling is that the clothes are resolved into fibers, fibers that you spin new threads of and make new fabric from.”
“Was it wool, rag, junk? How was the rhyme used? Why does it exist?” It is a rhyme I associate with my childhood. Was it used for sorting clothes? Rags are used to make rag-mats. ”lump” are used to make paper and maybe other things too?
Later that same week, on my way to the cat I am looking after for a couple of weeks, it springs to my mind. Silk, velvet, rag, junk! That is how it goes.
Better write it down – so it won’t disappear.
About remembering.
Walter J. Ong writes in his book ”Orality and Litteracy – The Technologizing of the Word” about technics for remembering and formulas in an oral culture, chapter: “You know what you can recall: Mnemonics and Formulas” p.33.

Because, that swedish rhyme origins from an oral culture existing parallell along our literal culture. After all, we have not stopped talking to each other completely even if a lot of our communcation is done by chatting, using the net, texts on our cells, in other words, using signs instead of sounds to communicate.

“In an oral culture, restriction of words to sound determinism not only modes of expression but also thought processes. You know what you can recall. …
When we say we know Euclidean geometry, we mean not that we have in mind at the moment every one of its propositions and proofs but rather that we can bring them to mind readily. We can recall them. The theorem ‘You know what you can recall’ applies also to an oral culture.
But how do persons in an oral culture recall? … An oral culture has no texts. How does it get together organized material for recall? This is the same as asking, ‘What does it or can it know in an organized fashion?…
How does he or she retain for later recall the verbalization so painstakingly elaborated? In the total absence of any writing, there is nothing outside the thinker, no text, to enable him or her to produce the same line of thought again or even to verify whether he or she has done so or not.
…The only answer is: Think memorable thoughts. In a primary oral culture, to solve effectively the problem of retaining and retrieving carefully articulated thought, you have to do your thinking in mnemonic patterns, shaped for ready oral recurrence. Your thought must come into being in heavily rhythmic, balanced patterns, in repetitions or antitheses, in alliterations and assonances, in epithetic and other formulary expressions, in standard thematic settings (the assembly, the meal, the duel, the hero’s ‘helper’, and so on), in proverbs which are constantly heard by everyone so that they come to mind readily and which themselves are patterned for retention and ready recall, or in other mnemonic form. Serious thought is intertwined with memory systems. Mnemonic needs determine even syntax (Havelock 1963, pp. 87–96, 131–2, 294–6).
Protracted orally based thought, even when not in formal verse, tends to be highly rhythmic, for rhythm aids recall, even physiologically. Jousse (1978) has shown the intimate linkage between rhythmic oral patterns, the breathing process, gesture, and the bilateral symmetry of the human body in ancient Aramaic and Hellenic targums, and thus also in ancient Hebrew…. (Havelock 1963, pp. 97–8, 294–301).…
Formulas help implement rhythmic discourse and also act as mnemonic aids in their own right, as set expressions circulating through the mouths and ears of all. ‘Red in the morning, the sailor’s warning; red in the night, the sailor’s delight.’ ‘Divide and conquer.’ ‘To err is human, to forgive is divine.’ ‘Sorrow is better than laughter, because when the face is sad the heart grows wiser’…

I guess I have streched the limit for how much to quote someone else, but I hope that you, who eventually reads this, get tempted to read more of Ong.

So, it was the rhythm and the falling order of the fabrics quality I remembered, but wool and cotton did not sound quite right. It is funny though, that after a while without actively thinking about it – it just pops out of my memory. It feels good to be able to rely on that.
But, maybe the fact that I did walk to the cat mattered, it was during my walk it popped out, silk one step, velvet, next step, rag, next step, junk, next step, silk, next step, velvet, next step and so I continue in an eternal loop.

Later in our group of curious brooders, I through out the question of from where this rhyme stems. One of us starts pointing at us one by one in order while saying out the words of the rhyme loud. She makes several turns while chanting the rhyme. It is all very evident, still it takes a while before I get it. She has to say it out loud as well. ”It is used to point out someone”. Yes, it is one of those rhymes we used before the game started, to point out who to be, now I do not recall what that person used to be called, when we played what we called ”jage”. Other have called it ”kull” and, yes what ever the third name was. This game or play has several names. But it is about pointing out one to hunt the other and as soon the hunter touches one of the others, that person become the hunter.

We never used the rhyme silk, velvet, rag and junk. The one who first springs to my mind is ”Ole, dole, doff, kinkeliane, binkeliane, koffeliane, ole, dole, doff”. One of us, she liked maths, suggested us to simply count 1,2,3 or to 4 or to 5 depending on how many we are in the ring. Deciding to count clock or counter wise passing the counter and you will know who it will land upon.
We used several rhymes … I do not remember.

We forget too easily that the written word also are signs of sounds. When I read I hear the voice talking inside of me. Here is a reminder! An absolutely fantastic performance that more vividly and clearer than ever shows what (You, J.LR., want us all to acknowledge and become more aware of,) that the word we write down also are signs of sound. Texts are made to be read and heard with a variation of strength and emphas.

Hear when Fiston Mwanza Mujila ”depicts” the flood streaming through a war-torn city in the novel Tram 83, I listened!
It was amazing!
Open the link and listen, I think You will like it a lot! It does not matter what language you know or speak!.

ref: Walter J. Ong skriver i ”muntlig och skriftlig kultur – teknologiseringen av ordet ”bokförlaget Anthropos1990, 2:a upplagan ISBN 91 85722 154 originalets titel Orality and Literacy -The Tecnologizing of the Word

ref: Ingenjören, nr. 3, 2014, ”Jakten på det vita guldet” av Karin Virgin och foton av Linus Meyer

ref: Fiston Mwanza Mujila can be found on the link to the swedish programserie Babel at Svt, 2016 04 13.

Annonser

En reaktion på ”Walter J. Ong – Siden, sammet, trasa, lump (Silk, velvet, rag, junk)

  1. Ping: Kroki och modellteckning, ett 2 500 år gammalt grekiskt kulturarv | skepnader

Comment/Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s