Att skilja hur från vad, att veta hur göra vad. – To differ how from what, know how.

596 ord/ words (Scroll down for english version) 2013 05 14 

Från Dansportalen.seflagga svenskDet är verkligen svårt att vara uppmärksam på ”hur”. Min blick och mitt fokus glider alltför lätt iväg direkt till ”vad” jag har gjort, resultatet – det gjorda. Jag försöker lägga märke till ”hur” saker görs, görandet.
Det är lättare att fatta genom att rikta uppmärksamheten mot mitt eget beteende. Vilken fot lägger jag min mesta vikt på, lutar jag, lutar jag mitt huvud? I några situationer lägger jag spontant mer märke till hur andra beteer sig. När man ska lära sig att slå en knop till exempel. Jag ber ”Visa mig!” och jag tittar noga på hur den görs. Hur man ska hålla händerna, röra fingrarna, böja repet, vända, dra till och lossa. Jag försöker göra likadant. Det handlar inte bara om att kopiera. Nåja, kanske första gången, men sedan behöver jag försöka förstå, minnas det, inlemma det i min förståelse och göra det till en del av min mentala uppbyggnad av världen. Slutligen ”vet” jag hur jag ska slå knopen.

Att skilja mellan ”hur” (jag slår knopen) från ”vad” (den slagna knopen). Att se en längdhoppare eller löpare tävla. Vem kommer först? Bara resultatet räknas. Det längsta hoppet, det snabbaste loppet. Att se en balettdansare uppträda å andra sidan är förstås en njutning att se själva uppträdandet. Jag vill inte att dansen ska göras så snabbt som möjligt. Jag vill njuta av att se ”hur” dansaren rör sig.

Men för längdhopparen och löparen såväl som för balettdansaren är det troligen nödvändigt att ha uppmärksamheten på rörelsen, på ”hur”; hur foten sätts ner, kroppen och huvudet hålls, kroppen rör sig genom alla steg, balansen hålls oavsett om det är balettdansaren eller atleten. Min förmåga som utförare är en kunskap (=veta hur jag ska göra) som utvecklas genom uppmärksamhet, övning, medvetenhet och närvaro.
flagga brittiskIt is really hard to give ”how” attention.  My mind and attention easily slips away, directly to how I have done it, to the result – the done. I try to become aware of ”how” things are done, the doing.
It is easier to grasp by paying attention to my own behavior. Which foot carries most of my weight, am I leaning, am I leaning my head? In some situations I do pay more attention to others behavior, spontaneously. Learning to tie a knot for example. I ask ”show me” and I look closely to how it is done. How to hold the hands, fingers moving, rope twists, turns, tightens and loosens. I try to do the same. This is not just copying. Well, maybe the first time, but then I have to try to understand, making a memory, close it in to my comprehension and make it a part of my mental structure of the world. Finally I ”know” how to tie the knot.

To distinguish how (to tie) from what (the tied knot). Watching a long jumper or a runner compete. Who will be first? Only the result counts. The longest jump, the fastest run. Watching a balletdancer on the other hand, of course, the  pleasure is to see the performance. I do not want the dance to be done as quickly as possible. I want to enjoy ”how” the dancers move.

But for the long jumper and the runner as well as for the balletdancer it is probably necessary to have the attention on the movement, on ”how”. How to put down my foot, hold my body and head, move my body through all the steps having balance whether I am a balletdancer or a sportsman. My ability as a performer is a ”knowhow” that develops through attention, practise, awareness and mindfullness.

Annonser

Comment/Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s